Födelsedagen
Nu ger jag mig själv en rejäl och berömmande klapp på axeln för jag har precis gjort färdigt religionsuppgiften och skickat in ^^ I skrivande stund håller jag på och för över bilder från mobilen som jag ska använda i min labbrapport. Jag är påväg framåt och stress- och orosmolnet över att inte hinna med börjar sakta men säkert att lösas upp. Jag kan urskilja ett ljus där borta i fjärran...
För övrigt började dagen strålande *host* med att Kim ringde i morse och sa att han var påväg hem då han och pojken fått vända i dörren till förskolan eftersom Castor kräkts ner sig själv. Magsjuka, yup, då var det våran tur! Detta följdes av en dramatisk och timlång morgonbajs från pöjkens sida vilket i sin tur drog ut på pluggandet eftersom jag var tvungen att finnas till hands som ett moraliskt stöd.
Kim fick vabba trots att jag är hemma eftersom jag har så mycket skolarbete att hinna med, men mamma är ändå att föredra när det blir lite jobbigt i en liten killes liv.
Kim fick vabba trots att jag är hemma eftersom jag har så mycket skolarbete att hinna med, men mamma är ändå att föredra när det blir lite jobbigt i en liten killes liv.
Hur som haver, nu är jag på banan igen! Kim är och köper mat som en kompensation för att det inte blev så mycket födelsedagsfirande. Har fått massa fina gratulationer av nära och kära och känner mig glad över det =)
Btw, jag skulle vilja tipsa om en mini-dokumentär serie som Kim och jag började kolla på igår: The Jinx: The life and deaths of Robert Durst.
Btw, jag skulle vilja tipsa om en mini-dokumentär serie som Kim och jag började kolla på igår: The Jinx: The life and deaths of Robert Durst.
Serien handlar, mycket kortfattat, om miljardären Robert Durst och utredningarna av de mord han stått/står anklagad för. Den släpptes i början av året och som jag uppfattat det har det för bara några dagar sedan uppdagats nya bevis mot Durst. Hela historien är mycket bisarr men otroligt intressant och serien är jävligt bra. Mycket sevärd och varmt rekommenderad!
Lite random
Fy fan vad trött jag är idag och än är inte dagen till ända. Försöker hålla mig aktiv! Har precis hämtat Castor från förskolan. Nu tittar han på "go go" (frozen) medan jag gäspar ikapp och viker gårdagens tvätt.
Haha undrar hur många inlägg vars huvudsakliga innehåll handlat om min extrema och ofta förekommande trötthet :p lite uttjatat kanske.
Har jobbat hela dagen med religionsuppgiften som ska vara inne imorgon och även om själva innehållet i stort sett är färdigt så behöver jag sitta lite ikväll och finskriva för imorgon måste jag hoppa direkt på naturkunskaps labben om jag ska hinna med allt.
Just det, imorgon fyller jag år. Haha det hade helt och hållet förträngt XD 26 blir man nu då. Närmare 30 än 20, men känns faktiskt bra. Hade nog min "ålderslivskris" mellan 20-25, vilken nådde sin pik precis innan 25 årsdagen.
Kan dock ärligt säga att jag vid denna tid i livet, trots trötthet, småbarnstrots, gravidkrämpor och skolstress mår det bästa jag gjort på över 15 år. Och det, det är ganska fantastiskt.
Befinner mig i stadie i livet och framförallt i mig själv där jag slutat bry mig vad andra tycker. Jag känner mig tillfreds med mig själv och jag vet vad jag tycker och vad jag vill. Jag behöver inte andras bekräftelse eller godkännande för allting. Något som varit väldigt viktigt tidigare.
Har kontroll över min sjukdom och kan om jag stannar upp och tar det försiktigt hantera motgångar på ett konstruktivt sätt :) oftast.
Hellre gammal och rynkig och må bra psykiskt än ett ungt och fräscht nervvrak!
Och än är man inte helt förbrukad ;)
Vecka 28 (27+1)
Enligt min gravid app så är det nu 90 dagar kvar innan BF, men eftersom jag ska snittas även denna gång kan jag räkna med att bebis dyker upp ca. 7-14 dagar tidigare! Alltså är det någonstans mellan 76-83 dagar kvar! Vi är faktiskt nere på tvåsiffrigt nu!
Eftersom jag har låga blodvärden och lågt blodtryck känner jag mig ofta trött, yrslig, andfådd och rentav utmattad mest hela tiden. Har börjat se små svarta prickar som flyger runt. Tror inte det är havandeskapsförgiftning i alla fall, utan snarare att det beror på de låga blodtrycket och blodvärdena.
För att underlätta för mig själv så har jag den senste veckan kört stenhårt med rutiner och trot eller ej men fasta rutiner kan verkligen göra underverk.
Vi har klivit upp 6.30 varje dag. Kim tar Castor på morgonen så jag går och sätter mig i duschen istället för att försöka vakna till liv (är EXTREMT morgontrött). Duschen är verkligen ett miraklernas uppfinning för den där morgonduschen jag tar gör underverk för mitt uppvaknande.
Efter duschen äter jag frukost, byter kläder gör mig i ordning (smink, tandborstning och allt whatever) och sedan börjar pluggandet, antingen i skolan eller hemma beroende på hur schemat ser ut.
Dem dagar jag inte haft lektion har jag sovit middag mellan 11-12, (är så jävla trött!!).
Vi har klivit upp 6.30 varje dag. Kim tar Castor på morgonen så jag går och sätter mig i duschen istället för att försöka vakna till liv (är EXTREMT morgontrött). Duschen är verkligen ett miraklernas uppfinning för den där morgonduschen jag tar gör underverk för mitt uppvaknande.
Efter duschen äter jag frukost, byter kläder gör mig i ordning (smink, tandborstning och allt whatever) och sedan börjar pluggandet, antingen i skolan eller hemma beroende på hur schemat ser ut.
Dem dagar jag inte haft lektion har jag sovit middag mellan 11-12, (är så jävla trött!!).
Vid 12 kommer Kim hem och vi äter lunch tillsammans. Vid 13 börjar jag plugga igen, vilket jag fortsätter med fram till 15.
Någonstans mellan 13 och 15 tar jag en 10 minuters paus och äter ett lätt mellanmål och vid 15 tiden börjar jag röra mig till förskolan för att hämta pöjken.
När vi kommer hem plockar vi lite, viker tvätt, städar, tittar på tv och slutligen, lagar mat.Vi brukar försöka äta strax efter 17 när Kim kommer hem från jobbet.
18 får Castor börja varva ner. Han får på sig pyjamas och välling. Vi släcker ner lite och lägger oss antingen i min och Kims säng, eller i vardagsrummet och tittar på bolibompa fram till 19, därfter förflyttar sig antingen jag eller Kim med Castor till Castors säng, borstar hans tänder och läser bok till 19.30.
Sedan är det sovdags för Castor. Vissa dagar går det enkelt, andra dagar inte fullt så enkelt.
När Castor gått och lagt sig har jag lite fri tid att göra vad jag vill. Vanligtvis sitter jag då vid datorn eller pluggar. Vid 22 är det tänkt att jag ska vara färdig avsminkad, inkrämad och ombytt. Säng-mode med andra ord. Försöker lägga mig i sängen, men då jag är en kvällspigg person så kan jag inte sova så tidigt, så jag brukar leta rätt på dokumentärer att kolla på, eller läsa. Senast 00 ska jag stänga ner allt.
Och där kom en fin sammanfattning av en dag i mitt liv =)
I övrigt mår jag ganska bra i graviditeten. Inget illamående som jag hade med Castor. Vilket är skönt för jag kan faktiskt äta denna gång. Har börjat få extrema cravings efter is!! Och i lördags upptäckte jag att jag även har foglossning (har kännt av det tidigare men inte i lördags blev det tydligare när jag hållt igång hela dagen).
Kan inte belasta vänster benet för det hugger och värker i svanskotan. Smärtan sträcker sig ut över höfterna också och har jag ansträngt mig för mycket under dagen kan jag knappt gå framåt kvällen.
Det är inget jag lider av jätte mycket även om det gör ont. Det enda som blir lite jobbigt är att Castor är väldigt mammig och ska klänga och klättra och vill bli buren hela tiden vilket blir en belastning.
Någonstans mellan 13 och 15 tar jag en 10 minuters paus och äter ett lätt mellanmål och vid 15 tiden börjar jag röra mig till förskolan för att hämta pöjken.
När vi kommer hem plockar vi lite, viker tvätt, städar, tittar på tv och slutligen, lagar mat.Vi brukar försöka äta strax efter 17 när Kim kommer hem från jobbet.
18 får Castor börja varva ner. Han får på sig pyjamas och välling. Vi släcker ner lite och lägger oss antingen i min och Kims säng, eller i vardagsrummet och tittar på bolibompa fram till 19, därfter förflyttar sig antingen jag eller Kim med Castor till Castors säng, borstar hans tänder och läser bok till 19.30.
Sedan är det sovdags för Castor. Vissa dagar går det enkelt, andra dagar inte fullt så enkelt.
När Castor gått och lagt sig har jag lite fri tid att göra vad jag vill. Vanligtvis sitter jag då vid datorn eller pluggar. Vid 22 är det tänkt att jag ska vara färdig avsminkad, inkrämad och ombytt. Säng-mode med andra ord. Försöker lägga mig i sängen, men då jag är en kvällspigg person så kan jag inte sova så tidigt, så jag brukar leta rätt på dokumentärer att kolla på, eller läsa. Senast 00 ska jag stänga ner allt.
Och där kom en fin sammanfattning av en dag i mitt liv =)
I övrigt mår jag ganska bra i graviditeten. Inget illamående som jag hade med Castor. Vilket är skönt för jag kan faktiskt äta denna gång. Har börjat få extrema cravings efter is!! Och i lördags upptäckte jag att jag även har foglossning (har kännt av det tidigare men inte i lördags blev det tydligare när jag hållt igång hela dagen).
Kan inte belasta vänster benet för det hugger och värker i svanskotan. Smärtan sträcker sig ut över höfterna också och har jag ansträngt mig för mycket under dagen kan jag knappt gå framåt kvällen.
Det är inget jag lider av jätte mycket även om det gör ont. Det enda som blir lite jobbigt är att Castor är väldigt mammig och ska klänga och klättra och vill bli buren hela tiden vilket blir en belastning.
Har fettat på mig ordenligt och får ofta kommentarer av anhöriga om hur STOR jag är!! Många verkar tycka att jag är större denna gången. Jag märker själv inte så stor skillnad, känner mig inte så stor och om det inte vore för alla andras kommentarer så skulle jag inte ens reflektera över det.
Hur som helst är det inget som berör mig nämnvärt. Jag har i normala fall svårt att gå upp i vikt så nu tänker jag bara passa på och njuta av min curvylicious body!
Hur som helst är det inget som berör mig nämnvärt. Jag har i normala fall svårt att gå upp i vikt så nu tänker jag bara passa på och njuta av min curvylicious body!
Inköps- & fixa lista
Här är en lista på sådant vi kommer behöva eller av någon annan anledning vill ha tills bebis kommer.
Har även tagit med och strukit över det vi redan fixat. Kommer uppdatera, lägga till saker och reposta allteftersom.
Har även tagit med och strukit över det vi redan fixat. Kommer uppdatera, lägga till saker och reposta allteftersom.
- Syskonvagn (vi har ju eventuellt en på G, men kommer inte stryka för punkten förens vi fått vagnen)
- Spjällsäng, madrass, täcke (har filt så det får duga) & kudde
- Spjällsängsskydd
- Bärsele
- Andningslarm
- Bröstpump (ELEKTRISK! försökte pumpa manuellt förra gången och det var ingen lätt företeelse)
- Första filten
- Första mjukisdjuret
- Kläder att åka hem från BB i
- Babyskydd
- Kläder
- Nappar
- Nappflaskor
- Blöjor
- Skötväska
- Babysitter
- Babygym
- Badbalja
- Mjuklift/insats till vagnen
- Insats/sovplats till sängen/babynest (vet inte riktigt vad det heter, men en sådan man kan ha så det går att samsova med barnet)
Vissa grejer är ganska dyra, så tänkte försöka fokusera på EN stor grej varje månad i samband med "löning".
Gissningar
Jag tänkte försöka skapa mig en uppfattning om bebisen i magen. Så nu ska jag sammanställa en lista på hur jag och Kim TROR att bebis kommer se ut.
Det känns som en rolig grej att se tillbaka på sedan när bebis har kommit och se hur mycket som faktiskt stämde och inte ...
Inte för att vara sån men hade faktiskt full pott med Castor ^^
Men castor var enkel. Jag hade föreställningar och känslor klara för mig redan. Den här gången är mycket svårare och nu har jag verkligen behövt tänka till ordenligt.
Okej, here we go..
Jag tror..
har egentligen ingen aning men gissar att du är en flicka, ca. 47-49 cm lång och kommer väga lite mindre än din bror vid födseln kanske runt 3200g.
Du kommer ha mina ögon, precis som storebror, men du kommer till skillnad från honom att ha brunt hår. Inte mörkbrunt men ljus- till mellanbrunt eller mörkblont med dragning åt det bruna hållet och inte heller överdrivet mycket hår.
Du kommer ha mina ögon, precis som storebror, men du kommer till skillnad från honom att ha brunt hår. Inte mörkbrunt men ljus- till mellanbrunt eller mörkblont med dragning åt det bruna hållet och inte heller överdrivet mycket hår.
Kim tror...
att du är en pojk. Ca. 50 cm lång och väga 3500 g. Mammas ögon och blond. (Det där var alltså en exakt beskrivning av ungen vi redan har :p, inga vågade gissningar eller föreställningar här inte, Kim menar på att rent statistiskt har alla barn han fått hittills sett ut så).
Ja, nu är det bara att vänta och se :D
Kalas!
Kim och jag uppvaktade pojken imorse med lite födelsedagssång och paket på sängen =)
Castor älskar filmen frozen, så han blev jätteglad när han fick massa "go go (let it go)" tröjor!
Luplot blev också en poppis. Han sprang direkt med lådan till köksbordet och började ropa "öhna, öhna!"
Luplot blev också en poppis. Han sprang direkt med lådan till köksbordet och började ropa "öhna, öhna!"
Pappa och Castor hjälptes åt att bygga fin arkitektur.
Senare var det dags för kalas och mamma hade bakat säkert jordens mest fantastiskt snyggaste tårta!
Castor hade ett skamset ansiktsuttryck när alla skulle sjunga för honom (bilden till vänster i nedre hörnet). Han såg riktigt nedtryckt ut stackarn :P
Men sedan blev det kul när ljuset skulle blåsas ut=)
Det blev en lyckad dag! Alla var mätta och belåtna och framförallt trötta när dem gick härifrån! Castor tittade på Frozen innan han gick och lade sig och somnade så fort huvudet nuddade kudden.
Men sedan blev det kul när ljuset skulle blåsas ut=)
Det blev en lyckad dag! Alla var mätta och belåtna och framförallt trötta när dem gick härifrån! Castor tittade på Frozen innan han gick och lade sig och somnade så fort huvudet nuddade kudden.
Nu håller Kim på och gör skagenröra och så ska vi titta på V/H/S: antiviral. Om ni inte sett V/H/S 2 så tycker jag att ni ska göra det! Förutsatt att ni gillar skräckfilm förstås. Intressant koncept och klart bättre än första.
2 år!!
Grattis mammas stora lilla pöjk!! Idag blir du 2 år! Tiden går så fort! Du börjar till och med få ditt första hår :'D
Vi älskar dig mer än allt <3 <3
Rocking socking
Var inne på en främmande människas blogg nyss. Personen i fråga ska snart få sin bebis och det fick mig att längta lite extra mycket efter min egen!
På tisdag går jag in i vecka 28, vilket innebär 3'e trimestern och slutfasen på graviditeten.
Tänker och längtar massor efter bebis nu när det verkligen börjar närma sig. Och jag är så nyfiken på den lilla människan som ligger och bökar runt i min mage.
Jag försöker distrahera mig själv med skolarbete. Just nu känns det som MASSOR. Så mkt prov och inlämningsuppgifter som ligger i vägen innan jag får se bebis!
Imorgon fyller Castor 2 ! Så då ska jag laga lite god mat och baka festlig tårta och så kommer några nära vänner till oss över och firar! Ska bli supertrevligt :D
Jag rockar sockorna dagen ordentligt med en glittrig rosa och glittrig svart. Glittret syns dock inte så bra på bilden, set mer ut som mjäll, men jag kan försäkra att världen aldrig skådat så mkt bling som den får göra idag. Tack vare mina strumpor, som i själva verket är raggsockor, fuck the law!
Ironi
Jag älskar verkligen regn, det är en av de bästa saker jag vet. Men är det inte lite ironiskt, att av alla jäkla dagar det kunnat regna och vara mulet den här veckan, så blev det just idag?
Bye bye solförmörkelsen :(
Nattskräck
Imorse fick jag och Kim en abrupt och mycket dramatisk väckning.
Runt sex tiden började Castor skrika hysteriskt och när vi försökte lugna ner honom var han fullkomligt otröstlig. Jag försökte prata med honom men han reagerade inte utan blev istället våldsam och försökte slå mig. Han var helt okontaktbar. Knöt nävarna, vred händer och fötter i konstiga vinklar samtidigt som han var helt stel i resten av kroppen. Det var helt bisarrt. Allt var som hämtat ur en scen från exorcisten.
I en halvtimme satt vi och försökte få kontakt med ungen innan han slutligen började "komma tillbaka" och lugna ner sig.
Efteråt var han som vanligt, skrattade, kramades, drack välling, precis som om ingenting hade hänt.
Tur för mig så kände jag faktiskt igen den här händelsen från något jag någongång läst om, så jag googlade snabbt fram nattskräck.
"Nattskräck utgörs av attacker under sömn med ett beteende som liknar det vid stark ångest. Personen, som fortfarande delvis är i sömn, kan sätta sig upp, skrika, vara våldsam och tröstlös, och uppvisar tecken på autonom aktivering i form av ökad motorik,kallsvettningar, hög puls och blekhet. Ofta har personen glömt episoden morgonen efter, medan andra kan ha diffusa minnesbilder."
Så beskrivs nattskräck enligt Wikipedia och enligt 1177 kan man som förälder göra följande när barnet drabbas av attacker:
"Som förälder till ett barn med nattskräck bör man hålla sig lugn vid attackerna och i stort sett inte göra någonting. Framförallt ska man inte dras med i barnets rädsla eller försöka trösta, hålla om eller väcka barnet eftersom det kan förvärra attacken. Man ska bara finnas lugnt bredvid barnet och se till att det inte skadar sig, vilket sällan händer. När barnet så småningom vaknar till av sig själv, eller återgår till den vanliga sömnen, ser man till att barnet lägger sig igen. Det är onödigt att prata med barnet eftersom det ändå inte minns något efteråt och helst vill sova."
Inte ett enda rätt för mig alltså :p nu vet jag tills nästa gång i alla fall.
Dåligt samvete
Usch, kan inte sova. Känner mig stressad. Tänker för mycket.
Har så dåligt samvete för allting och känner mig otillräcklig. Otillräcklig som mamma, som flickvän och otillräcklig i skolan. Känner mig trött, lat och passiv.
Orkeslös! Det är så mkt jag vill göra för Castor, så mkt jag vill orka men räcker inte till.
Den senaste tiden känns det som jag gett upp innan jag ens försökt.
Orkar inte röra mig. Orkar inte kliva ur sängen och orkar inte hålla mig vaken på dagarna. Blir snurrig av alla krav, av alla måsten.
Jag vill vara den där mamman som hittar på saker, går på roliga utflykter, bakar och lagar god mat, leker, läser böcker och aldrig tappar humöret.
Vill vara den där flickvännen som alltid har lust, inte gnäller och som klarar av att kompromissa och samarbeta istället för ta över allt.
Varför ska man ha så jäkla dåligt samvete för allting?
Plugg
Ja, här ligger jag i sängen och varvar plugg med att inhalera fis från under täcket, frågar mig själv hur jag ska hinna med allting och fantiserar om när allting är över. När jag gått klart i slutet på maj, med fullständigt slutbetyg från gymnasiet och när jag äntligen ska få hålla min lilla bebis för första gången!
Det känns dock mycket långt borta i skrivande stund. Just nu finns bara den där jävla religionboken och alla vanföreställningar som beskrivs i den.
Förstår inte riktigt vad religion berör mig? Jag är inte religiös och inte heller är jag intresserad av att bli det. Ännu mindre intresserad är jag över att få förståelse för dem som är religiösa! För mig handlar religion om maktbehov, förtryck och krig. Att ge upp allt som är kul här i livet (sprit, utomäktenskapligt och promiskuöst sex, svordomar och rätten till samkönade relationer etc) för att underkasta sig en makt vars existens inte ens är bevisad! Madness!
Religion är ett kärnämne, men inte geografi (tack och lov!). Jag är usel på geografi, men förstår inte varför det inte är mer viktigt än religion?
Förmodligen finns det en hel rad relevanta och bra argument för varför religionskunskap är viktigt, men det är sååååå tråkigt och ointressant att jag blir grå bara av att snegla på boken.
Har även naturkunskaps prov nästa vecka som jag också måste hinna plugga till och två deadlines för uppgifter, samt tre kurser jag ska göra prövning i och därför bör boka tid för prov snarast. Samtidigt ska jag hinna med att vara mamma, leda min flock, vara en bra flickvän och hålla gatorna fria från zombies.
Idag fyller Kim år och på lördag fyller Castor och då ska jag styra upp med lite främmande, matlagning, tårtbakning och födelsedagspresenter.
Jag vet inte hur jag ska hinna me allting!!
Fuck you book!
Stor storare
På lördag fyller min lilla pöjk 2 år! Det är helt stört vad fort tiden går och hur fort dem små blir stora! Kan inte fatta att det var två år sedan han kom till världen. Det känns som igår.
Det är märkligt hur mycket som hinner hända på två år och hur man utvecklats som person. Helt plötsligt går man från att bara ha sig själv att ta hand om till att sörja för en ny liten människa som litar fullständigt på min förmåga att klara av det! Det är läskigt. Det är skrämmande att vara en annan individs allt! Den lilla människans hela liv vilar i mina händer och han/hon är fullkomligt beroende utav mig! Och snart har jag inte bara ett utan två små liv att ta hand om. Hjälp!
Det är märkligt hur mycket som hinner hända på två år och hur man utvecklats som person. Helt plötsligt går man från att bara ha sig själv att ta hand om till att sörja för en ny liten människa som litar fullständigt på min förmåga att klara av det! Det är läskigt. Det är skrämmande att vara en annan individs allt! Den lilla människans hela liv vilar i mina händer och han/hon är fullkomligt beroende utav mig! Och snart har jag inte bara ett utan två små liv att ta hand om. Hjälp!
Beställde lite kläder till Castor från H&M häromdagen. Han har växt ur 92 nu så vi har börjat fylla på med nästa storlek. Det är vid den här storleken som man börjar gå över till pojk- respektive flickavdelningarna istället för bebis/småbarn. På de här större avdelningarna så är det definitivt stora könsskillnader vad gäller klädernas design. -.- Det är fruktansvärt. Pojkavdelningen följer temat mörka färger, blått, grått, svart, millitärgrönt ofta med tryck av angry birds, bilar, flygplan, batman eller dylikt medan tjejavdelningen domineras uteslutande av rosa i alla underbara nyanser. Jag gillar rosa, men när det är hello kitty, eller står little princess i glittrande text på allting så vill jag bara kräkas och därefter slå någon. Det är jättesvårt att hitta kläder, som ser "normala" ut. Varför ska allting vara så jävla töntigt?
Vecka 26 (25+5)
Nu befinner jag mig i vecka 26 (25+5) dvs redan på tisdag i vecka 27. Jag tycker verkligen att man på den här senaste magbilden kan se en tydlig skillnad mellan magarna. Första bilden är ifrån denna graviditet och den andra bilden från när jag väntade Castor.
Magen är mycket rundare nu!
Förra gången var den verkligen spetsig! Bebis är mycket vildare än vad Castor var vid den här tiden med. Vid vecka 25 slutade Castor att sparka och började istället "böka" och "sträcka" på sig mer, vilket han också fortsatte med fram tills förlossning.
Den här ungen flyger runt som en tok i magen och åt alla håll och kanter och jag har ingen aning om hur den ligger för den ligger liksom olika hela tiden.
Magen är mycket rundare nu!
Förra gången var den verkligen spetsig! Bebis är mycket vildare än vad Castor var vid den här tiden med. Vid vecka 25 slutade Castor att sparka och började istället "böka" och "sträcka" på sig mer, vilket han också fortsatte med fram tills förlossning.
Den här ungen flyger runt som en tok i magen och åt alla håll och kanter och jag har ingen aning om hur den ligger för den ligger liksom olika hela tiden.
Tog lite mammaledigt och gick på stan med Amanda idag. Inne på Kappahl hittade jag det här underbart fina lapptäcket som jag blev helt förälskad i. Hade inte så mycket pengar med mig, så har övertalat Kim att gå ner på lunchen imorgon och köpa det, i utbyte mot att jag bjuder han på mat :)
Våren!
Idag tog familjen en promenad runt strömmen och njöt av den den underbara våren som börjar ge sig till känna alltmer! <3
Namn
Varje dag är ett steg närmare BF och allting börjar kännas mer och mer verkligt. Bebis rör sig för fullt och magen börjar ta form.
Tiden flyger verkligen förbi och idag gick jag in i vecka 26 (25+0), snart 3 'e trimestern!!
Amanda och jag diskuterade namn idag. Dem vet ju redan att de ska få en pojke så de behöver enbart fokusera på pojknamn. Och ÅH vad mkt fina killnamn det finns! Men tyvärr, enligt min mening, inte särskilt många fina flicknamn :(
Jag har redan mitt pojknamn bestämt sedan innan jag blev gravid och är inte villig att kompromissa.
Men jag har bara ett namn som jag funderat på och gillar som flicknamn men det är inte lika mkt wow - känsla som jag får med pojk namnet.
Har letat far and wide efter tjejnamn men inte hittat något mer som tilltalar.
Emiel (med uttalet kort E som i eld och sedan mill, Eh-mill). Uttalet är mkt viktigt!! Alltså INTE Emil.
Det är mitt underbara fina pojknamn.
Eventuellt flicknamn är Vega, än så länge. Jag gillar Elsie också men accossierar det till en tant när jag tänker på det :p
Så, antingen chansar jag och hoppas på att jag slipper leta reda på ett tjejnamn eller så kanske hon får ta mitt tilltänkta pojknamn :p
Ja, det är en hel djungel det där med namn. Och Kim och jag är aldrig överens.
Han gillar korta, enkla, vanliga och "svenska" namn. Typ Erik, Gustav, Karl eller Ellen.
Jag gillar motsatsen. Udda och ovanliga namn som funkar på både svenska och engelska. Det får också gärna finnas någon fin symbolik bakom :) som Castor (stjärnan alltså).
Trevlig dag!
Idag har faktiskt varit en bra dag! Kim och jag åt lunch tillsammans och sen kom grannen över och fikade. Tjockisen tänkte "if it fits I sits" och försökte klämma ner sig i sin och Lillens leksakslåda.
Vid tre tiden följde grannen med mig ner till förskolan och hämtade Castor. Därefter gick vi vidare till folk parkens lekpark där Castor fick springa av sig.
Vid 18 tiden fick Kim ta över barnet för då drog jag iväg till fräcka fröken och träffade några gamla klasskamrater från omvårdnadsprogrammet. Vi käkade och snackade skit! Mkt trevligt :)
Nu ska jag kladda på mina nattkrämer och titta på en dokumentär om the 1918 flu.
Sedan är det natti natti för imorgon börjar jag tidigt !
Vecka 24 (23+5)
Vänster bild är som vanligt denna graviditet och höger från förra.
Jag tycker att jag börjar komma ikapp storleksmässigt nu. Magarna ser väl ungefär lika stora ut vid det här laget, om än något mindre spetsig denna gång.
Jag har ont i kroppen, för det mesta i höfterna, ibland även i benen och ryggen. Det har börjat bli svårt att röra sig och att knyta skorna kan bli en riktig kamp imellanåt. Har upptäckt att jag får andnöd mycket lättare och inte kan sitta "ihopkrupen" med benen uppdragna mot bröstet som jag brukar. Det går inte heller att sova på ryggen längre, eller magen..
Illamåendet börjar komma tillbaka och jag har ofta halsbränna och en magkatarrskänsla med konstant hungersug. BLÄ!
Men det är inte så långt kvar nu =)
Amanda är för övrigt också gravid, om än 6 veckor efter mig. Hon var och kollade könet för någon vecka sedan och dem väntar en liten pojke =)
Detta har gjort att även jag blivit jätte sugen att titta efter men vi har trots det slagit fast vid att vi inte ska göra det.
Jag har tills Amandas ultraljud verkligen trott att både hon och jag väntar tjejer. Nu har jag blivit mer osäker på vad vi kommer få och därför har jag återgått till att kalla bebis för Bebis. :) <3
Jag tycker att jag börjar komma ikapp storleksmässigt nu. Magarna ser väl ungefär lika stora ut vid det här laget, om än något mindre spetsig denna gång.
Jag har ont i kroppen, för det mesta i höfterna, ibland även i benen och ryggen. Det har börjat bli svårt att röra sig och att knyta skorna kan bli en riktig kamp imellanåt. Har upptäckt att jag får andnöd mycket lättare och inte kan sitta "ihopkrupen" med benen uppdragna mot bröstet som jag brukar. Det går inte heller att sova på ryggen längre, eller magen..
Illamåendet börjar komma tillbaka och jag har ofta halsbränna och en magkatarrskänsla med konstant hungersug. BLÄ!
Men det är inte så långt kvar nu =)
Amanda är för övrigt också gravid, om än 6 veckor efter mig. Hon var och kollade könet för någon vecka sedan och dem väntar en liten pojke =)
Detta har gjort att även jag blivit jätte sugen att titta efter men vi har trots det slagit fast vid att vi inte ska göra det.
Jag har tills Amandas ultraljud verkligen trott att både hon och jag väntar tjejer. Nu har jag blivit mer osäker på vad vi kommer få och därför har jag återgått till att kalla bebis för Bebis. :) <3
Nya krokar
Idag har jag tagit till en gammal hederlig teknik för att distrahera den överaktiva borderline hjärnan. Nämligen aktivering!
Ur klädkammaren rotade jag fram tre jätte fina krokar som jag förträngt att jag hade.
När jag köpte dem för kanske ett år sedan eller så, var dem tänkta att hänga i Castors rum men sedan ändrade jag mig ville ha dem någon annanstans. Jag köpte andra krokar till Castors rum, lade undan dessa och glömde allteftersom bort att dem fanns.
Tills idag =)
Jag har så mycket halsband och har funderat ett tag nu på att införskaffa någonstans att förvara dem. De här krokarna var perfekta för ändamålet!
Ur klädkammaren rotade jag fram tre jätte fina krokar som jag förträngt att jag hade.
När jag köpte dem för kanske ett år sedan eller så, var dem tänkta att hänga i Castors rum men sedan ändrade jag mig ville ha dem någon annanstans. Jag köpte andra krokar till Castors rum, lade undan dessa och glömde allteftersom bort att dem fanns.
Tills idag =)
Jag har så mycket halsband och har funderat ett tag nu på att införskaffa någonstans att förvara dem. De här krokarna var perfekta för ändamålet!
Skruvarna var så fula och omatchande så jag målade dem i silver och klistrade på vita pärlor på dem istället. Mycket finare tycker jag! :) Man får inte vara dum!
Lite whine
Jajemän, här kommer ett av de där underbart gnälliga neggo inläggen där man passar på att spy ur sig det som legat på insidan för länge och grott. Scrolla förbi det här om du inte orkar höra massa whine.
Den senaste tiden har jag inte orkat vara aktiv på bloggen. Jag känner mig trött, slutkörd och illamående. Skolan går segt och den här terminen har än så länge gått skitdåligt. Lärarna blir inte nöjda med mina uppgifter och jag har missat att få högsta betyg på flera stycken för att jag, enligt lärarna, skriver för mycket även om jag uppfyller alla betygskriterier :S känner mig frustrerad över detta då jag är en person som skriver mycket även när jag skriver lite och jag känner att jag istället för att göra uppgifterna kör fast och blir pressad. Jag ser läkarrocken tyna bort i fjärran...
Tycker egentligen inte det har någon betydelse hur mycket jag skriver så länge jag uppfyller alla betygskrav men tydligen tycker de som sätter betygen annorlunda.
Min ena katt har börjat spy flera gånger om dagen också så jag känner mig jätte orolig över henne. Hennes allmäntillstånd är bra, hon äter, dricker, skiter och drygar sig som vanligt, men som sagt, kräks ofta.
På måndag ska jag ringa veterinären och boka tid, vilket såklart inte bara innebär en stress över att det är något fel på katten, men också en stress rent ekonomiskt. Trots försäkring blir veterinärsbesök alltid svindyra!
Mitt gravidillamående, som jag haft turen att vara utan nu i några veckor, har börjat komma tillbaka och jag känner som ett konstant sug i magsäcken, typ som att jag äldrig är mätt fast jag äter och det liksom "svider" eller "suger" i magen. Ibland förekommer detta enskilt och ibland i kombination med halsbrännan från helvetet -.-'
Och bakom ena örat har jag två körtlar som varit hårda och svullna i över en månad och vägrar gå ner, så nu är jag säker på att jag har någon form av cancer också. Great!
Castor är fortfarande inne i sin fas och tar det mesta av både min energi och mitt tålamod. Nästa vecka åker Kim på jobbresa till Norge och då blir jag helt ensam med en arg pöjk, en kräkig katt och och stans drygaste kropp i fem dagar! Och helt ärligt, ja är livrädd! Hur ska jag klara mig på egen hand? Hur gör ensamstående föräldrar egentligen? Har de några speciella supertekniker som vi andra inte känner till eller är det bara jag som är kass? Det verkar alltid så jävla puttinuttigt och duktigt och bra för alla andra. Har folk inga motgångar i livet eller är det alltid en dans på rosor?
Snopp... vagina och andra könsord... Tur att man är snygg iaf ..
Den senaste tiden har jag inte orkat vara aktiv på bloggen. Jag känner mig trött, slutkörd och illamående. Skolan går segt och den här terminen har än så länge gått skitdåligt. Lärarna blir inte nöjda med mina uppgifter och jag har missat att få högsta betyg på flera stycken för att jag, enligt lärarna, skriver för mycket även om jag uppfyller alla betygskriterier :S känner mig frustrerad över detta då jag är en person som skriver mycket även när jag skriver lite och jag känner att jag istället för att göra uppgifterna kör fast och blir pressad. Jag ser läkarrocken tyna bort i fjärran...
Tycker egentligen inte det har någon betydelse hur mycket jag skriver så länge jag uppfyller alla betygskrav men tydligen tycker de som sätter betygen annorlunda.
Min ena katt har börjat spy flera gånger om dagen också så jag känner mig jätte orolig över henne. Hennes allmäntillstånd är bra, hon äter, dricker, skiter och drygar sig som vanligt, men som sagt, kräks ofta.
På måndag ska jag ringa veterinären och boka tid, vilket såklart inte bara innebär en stress över att det är något fel på katten, men också en stress rent ekonomiskt. Trots försäkring blir veterinärsbesök alltid svindyra!
Mitt gravidillamående, som jag haft turen att vara utan nu i några veckor, har börjat komma tillbaka och jag känner som ett konstant sug i magsäcken, typ som att jag äldrig är mätt fast jag äter och det liksom "svider" eller "suger" i magen. Ibland förekommer detta enskilt och ibland i kombination med halsbrännan från helvetet -.-'
Och bakom ena örat har jag två körtlar som varit hårda och svullna i över en månad och vägrar gå ner, så nu är jag säker på att jag har någon form av cancer också. Great!
Castor är fortfarande inne i sin fas och tar det mesta av både min energi och mitt tålamod. Nästa vecka åker Kim på jobbresa till Norge och då blir jag helt ensam med en arg pöjk, en kräkig katt och och stans drygaste kropp i fem dagar! Och helt ärligt, ja är livrädd! Hur ska jag klara mig på egen hand? Hur gör ensamstående föräldrar egentligen? Har de några speciella supertekniker som vi andra inte känner till eller är det bara jag som är kass? Det verkar alltid så jävla puttinuttigt och duktigt och bra för alla andra. Har folk inga motgångar i livet eller är det alltid en dans på rosor?
Snopp... vagina och andra könsord... Tur att man är snygg iaf ..