Bilbarnstol

Så, nu har vi beställt bilbarnstol. Det blev en Britax Hi-way II. Vi valde den eftersom den plustestats upp till 25 kg och för att den ska vara lättmonterad och liten och därmed passa bra i även i små bilar. Vilket är viktigt för oss då den bil vi kommer använda mest är liten. Jag tycker personligen att stolen är skitful, men saftey first. Beställde den från Anna's babyshop där man fick ett gratispaket vid beställning av bakåtvänd bilbarnstol. Gratispaketet innehöll i stort sett bara skitsaker, men så fick man två solskydd och en anpassningskil anpassad efter den valda bilbarnstolen. Så det var ju bra, då vi faktiskt behöver solskydd. 
 
 

<3

 
 
 
 
 

Receptförnyelse

Den senaste tiden har jag haft jätte svårt med sömnen. Det har tagit lång tid att somna om kvällarna och när jag väl gjort det har det bara varit ytligt med många uppvaknanden under natten.
Innan jag blev gravid brukade jag äta lergigan för att komma till ro. Så för några dagar sedan, när mina insomningsproblem fortfarande inte gett med sig, hjälpte Kim mig att förnya mitt gamla recept via lio's hemsida.
I samma veva passade han på att vara lite rolig och beställde ett klamydiatest som dök upp i posten idag.

 

11 månader

Idag blev Castor 11 månader! Det firade vi med pizzakväll. Castor fick smaka pizza för första gången i sitt liv. Det var gott.

 
11 månader innebär att om bara en enda månad är han ett helt år! Har fortfarande lite svårt att förstå att han blivit så stor så fort. Känns som det var igår vi låg på BB. Den 22 mars ska vi ha ett årskalas och då kommer hela min familj, både mammas och pappas, ner från Uppsala och hälsar på.

Kim och jag tänkte försöka få ihop pengar till en ny bilbarnstol till Castor i födelsedagspresent då han växt ur babyskyddet.
Har kollat mycket på Akta graco belogic som tydligen ska vara en riktigt bra och säker stol. Vi hade akta graco i babyskyddet med så det är ju för oss ett redan bekant märke.
Däremot har jag efter lite efterforskning förstått att belogic är ganska klumpiga att sätta in och flytta runt mellan olika bilar, vilket är ett minus för oss då vi inte har en egen bil och därför kommer bli tvungna att flytta runt den mycket. Vi ska kolla lite närmare på olika alternativ i helgen.

 
 

Dagliga promenader

Här kommer ännu ett litet inlägg om min derealisation.

Jag har fått en läkartid om två veckor och tänker då bl.a. ta upp medicinering. 
Jag tänkte dessutom försöka mig på SSRI denna gång, tots att det enda antidep som faktiskt haft effekt varit efexor som är ett SNRI preparat. Innan jag blev gravid med Castor, slutade jag dock, cold turkey, efter fem års regelbundet intag av efexor och fick fruktansvärda utsättningssymtom. Efexor är skitbra när det funkar, men fy fan vilken pers det var att bli av med. Man ska inte käka efexor vid graviditet vilket betyder att jag kommer behöva utsätta mig själv för en utrappning vid nästa graviditet igen. SSRI är i regel mildare med mindre biverkningar eftersom det, till skillnad från SNRI, bara påverkar serotonin nivån i hjärnan. Tror jag.. haha jag bara svamlar. Har iaf testat alla SSRI innan och aldrig haft utsättningssymtom. Har även förnyat mitt recept på lergigan så jag kan få sova på nätterna igen.
 
Vanligtvis brukar min derealisation dyka upp när jag anstränger mig mycket, eller efter mycket ångest och stress. Det brukar då räcka med att jag varvar ner, tar det lugnt i några dagar och efter en vecka brukar det (i stort sett) vara så bra det kan bli med den här skiten. 
Men den här gången har den, trots att jag försökt ta det lugnt, fortfarande inte gett med sig. Är inne på andra veckan nu och livrädd att det blivit permanent och aldrig någonsin kommer försvinna igen :( 
Har upptäckt att det blir mycket, mycket, värre när jag suttit och pluggat en hel dag och koncentrerat mig mycket. Tyvärr har jag varken råd eller tid att ta en paus från skolan, så på något sett måste jag ta mig igenom det här. 
Kim och jag har därför bestämt oss för att avbryta allt skolarbete runt lunch  varje dag, äta och sedan ta en promenad runt strömmen innan jag återgår till arbetet igen. Jag förlorar någon timme av skolarbete på det, men för tillfället känns det faktiskt nödvänigt. 
Förhoppningsvist ger det någon effekt på eländet. Det tillsammans med regelbundna sömn- och matvanor. 
 
 
 
 

Converse

För några år sedan, lååångt innan Castor kom till världen, beställde jag ett par converse till min lillasyster på ebay. Jag upptäckte dock, efter att skorna anlänt att de var både i fel färg och storlek. Min syster var 10 och ville ha lila skor, och jag fick ett par rosa som passade till en ett åring. However, jag fattade tycke för de små skorna och bestämde mig för att behålla dem för att någon dag ge dem till mitt framtida barn.
Idag var den dagen.

 
 
 
 
 
 

Derealisation

Eftersom min hjärna för tillfället är mycket trögtänkt så får ni ursäkta om inlägget blir hackigt eller rörigt. Jag ska försöka formulera mig så gått det går.

I somras drabbades jag, till följd av långvarig stress och ångest, utav så kallad derealisation. Derealisation är en tillfällig eller ihållande känsla och upplevelse av att omvärlden inte är verklig. För mig känns det som att jag är innesluten i mig själv och inte riktigt "når fram" till verkligheten. Det känns som jag har en lite suddig glasvägg runt mig och ljudet är dovt. Min syn är ofta dimmig och jag kan uppleva att saker rör sig eller "gungar" trots att dem i själva verket står stilla. Ofta känns det som om jag inte ens ser "fullständigt", som att jag inte kan uppleva det jag ser. Det där är förmodlgen inte begripligt om man själv inte varit med om det, men om du någon gång varit med om en panik attack eller som säkert många upplevt, när du varit riktigt trött och det känns som att du befinner dig i en dröm fastän du inte gör det. Den där overklighetskänslan man upplever. Det är derealisation, men för mig sitter den i stort sätt hela tiden. Oftast redan från morgonen och sedan i olika grad till och från under hela dagen. Skitjobbigt. Den går lite i perioder. Vissa perioder upplever jag bara vissa drag av den, t.ex. lite dimmig syn, objekt som gungar, men jag känner mig närvarande i verkligheten. 
De värsta episoderna dyker upp efter ångest eller när jag anstränger mig för mycket, psykiskt eller fysiskt. Efter en hel dag med plugg känner jag mig extra skev. 
Oftast brukar de värsta episoderna hålla i sig i drygt en vecka, från dess att jag börjat lugna ner mig.
Vad som gör att jag väljer att skriva om det här nu är att det inte försvunnit den här gången och det är värre en någonsin. Jag kan inte tänka. Alls. Över huvud taget. Det ligger som ett "brus" i vägen för mina tankar att nå. Detta är extremt jobbigt eftersom jag studerar samtidigt. Jag kan spendera en hel dag med att titta på en uppgift. Jag läser all information, men jag förstår den inte över huvudtaget och jag kan inte formulera mig för fem öre. 
Jag har nått en punkt i mitt liv där jag känner att jag måste göra någonting åt det här jävla problemet och komma tillbaka till ett "normalt" liv. Jag kan inte spendera resten av min sons barndom med att gå runt i en dröm. 
 
 
 
 

Alla <3 dag

Hoppas ni haft en fin en. Vi spenderade våran tillsammans med familjen Anshelm. Först på stan sedan middag hos oss. Det var trevligt.
 
 
 
 
Zackarias masserar Castors fötter.

Vänskap <3

Älskar den här bilden. Den är rolig och så fin på samma gång. Imorgon var det exakt ett år sedan den togs. Amanda är tjockisen till vänster, gravid i v 22 med Z, jag är tjockisen till höger, gravid i v 34 med C.
Det är otroligt vad mycket vi gått igenom tillsammans de senaste ett och ett halvt året. Tillsammans var vi gravida, tillsammans blev vi föräldrar till två perfekta pojkar och tillsammans har vi sett dessa två utvecklas till två underbara individer.
Jag hoppas att vi i framtiden får uppleva många fler fantastiska saker tillsammans!

<3
 
 
 

Bajsblöja & McD

Efter nästan två veckor av konstant pluggande unnade jag mig idag en ledig eftermiddag.
Kim, jag och Castor följde med Amanda, Linus och Zackarias när de skulle till Myrornas. 
Efter myrornas begav sig hela gänget till Mcdonald's.
Mitt i maten bestämde sig castor för att bajsa och efter en stund skulle jag såklart titta om det hade kommit något. Det hade det. En hel del. Ända upp på ryggen hade bajset hamnat, och under mina naglar när jag skulle titta efter. Haha!
Det var blött och mosat och luktade illa. Det var läge för ett blöjbyte.
Jag började rota igenom skötväskan efter våtservetter. Där fanns inga. Frågade amanda om de hade några. De hade inga med sig. Äh, fuck it. Tänkte jag. Det finns papper och vatten på toan. Började rota efter blöjor. Det fanns inga. Frågade amanda och de hade såklart inte heller några med sig. 
Jag tänkte: Jag torkar ur den gamla och så får den återanvändas så gott det går. 
Kim sa att toaletterna kostade 5 kr. Så jävla dumt! Är det nödläge så är det! Man ska fan inte behöva betala för toaletten.
Det är dyrt som fan att gå på stan och vara gravid. Jag var tvungen att kissa var femte minut när jag väntade castor. Toa ska vara gratis!
Jag hade ingen femma på mig, men som tur var så hade faktiskt amanda det. Någon funktion skulle hon väl fylla den där ödesdigra eftermiddagen.

Kim fick följa med för att assistera vid blöjdbytet då jag bedömde att det skulle bli ett rktigt messy sådant. Det blev det och blöjan gick absolut inte att rädda.
Ner i sopkorgen. 
Jaha vad gör vi nu? Jag kom på att jag kunde ha lite bindor i skötväskan. Så jag lämnade toaletten och sprang iväg för att hämta dem. Hela norrköpings fjårtiskår satt utanför och jag är ganska säker på att den stank som samlats inne på toaletten måste ha följt med mig ut och deras bord låg mitt i skottlinjen. Den heta disskussionen om världsliga problem tystnade tvärt. De gav mig konstiga blickar. Odören som träffat dem måste ha känts fruktansvärd för en ovan näsa.

I skötväskan fanns inga bindor. Däremot hade vi massa handdukar och andra trasiga tygstycken med oss och jag tog med mig dem tillbaka till toaletten i hopp om att vi skulle kunna göra något vettigt med dem.
Jag använde fantasin och skapade en supersexig provisorisk blöja till Castor. Haha stackarn så han såg ut när vi lämnade toaletten med tygbitar och handukar hängandes över byxkanten. Knappt så det gick att ens knäppa byxorna då tyget blev så stort och klumpigt. 
Men det fyllde sitt syfte och han höll sig torr hela vägen hem. Efter att vi hade ätit upp såklart!

Här nedan följer lite bilder som illustrerar några händelser som ägt rum den senaste veckan..

Av någon anledning har jag massa krokar hemma som ligger och skräpar, så jag passade på att skruva upp denna i köket så jag kunde hänga alla castors en miljon hakklappar på ett lämpligt ställe. Ska måla skruvarna svarta någon dag då energin och tiden infinner sig ^^

 
 
 
"If it fits, I sits" tänkte Snuffe och klämde ner sig i hennes och Fettots leksakslåda.
 
Castor sträcker sig efter lödkolven som ligger mitt i Kims sladd och nörd arsenal. Det lämpligaste och barnvänligaste stället i hela lägenheten.
 
Castor har börjat äta min och Kims mat nu så denna dagen blev det pannkakor!