För ett år sedan idag, fick jag det där oväntade pluset på stickan som var du.

 

Mensen var sen med några dagar.
Sedan Castor föddes hade den varit väldigt oregelbunden, men oftast dykt upp tidigare än väntat.
Samma dag som jag bestämde mig för att testa skulle vi hjälpa Amanda och Linus att flytta. Medan Kim hjälpte Linus bära, skulle Amanda komma förbi och laga lite paj som vi kunde ha till lunch under flytten.  

Jag bad henne köpa med sig ett graviditets test, förklarade att det nog inte va något men att jag ville vara säker.

 

Kommer ihåg att jag satt i duschen med Castor innan Amanda dök upp. När vi satt där och castor plaskade runt med sina leksaker i badbaljan fick jag som ett sting av oro och lite glädje och tänkte dök upp. Att tänk om?  Men så förbyttes tanken mot ångest för jag kände mig absolut inte redo.

Tröstade mig själv med att det inte var något.

 

Amanda anlände. Jag kissade i en gammal ikea kopp som jag ställde på bordet. Amanda och jag satte oss tätt bevid varandra när jag doppade sick  i koppen. Väntade på ett svar. Hon förväntansfull och jag livrädd.

 

Ett streck dök upp.

"Nej du var inte gravid." sa Amanda besviket och reste sig för att börja laga till pajerna.

Men jag satt fortfarande spänd och stirrade på stickan. För lite lite svagt kunde jag skymta ett till rosa streck.  

"Vänta! Vad är det där?" sa jag.

Amanda kom tillbaka och satte sig och i mitt huvud visste jag redan vad den där stickan skulle visa.

"Ett spökstreck är också ett streck.  Jag är gravid.."

Jag reste mig upp gick bort en bit, ville inte se det slutgiltiga svaret.  

Amanda tittade på stickan.

"Vi ska ha barn!" Utropade hon glatt. 

 Och jag började gråta. 

"Åh nej!"

 

 Jag ska erkänna. Jag velade många gånger. Fram och tillbaka med hur jag skulle göra. Castor befann sig mitt i sin tvåårsfas, jag var mitt i min utbildning och hade två terminer kvar innan jag var klar. Jag hade innan sommaren börjat med livsviktiga antidepreasiva och hade ingen aning om de var godkända att äta under en graviditetet och inte heller var jag var redo för en nr 2. 

 

Andra omkring mig var dock säkra åt mig. Din pappa tyckte bi skulle köra och Amanda vägrade låta göra något annat än behålla dig. 

 

Jag är så glad att jag gjorde det!

Jag är så glad att jag fick träffa dig och att jag får ha dig hos mig.

Du och din bror har gjort mig till någon jag alltid drömt om att vara men aldrig trodde jag kunde bli.