På lördag är det två månader sedan Vega föddes. Kroppen känns i stort sett som den gjorde innan och magen har dragit ihop sig bra. Än är det lite lös hud kvar, men verkligen inget jag lider av, så drar den sig inte tillbaka mer än såhär så spelar det ingen roll.
Jag har gått ner ca. 11 kg sedan förlossningen, imorse vägde jag 61,7 kg. Det är en bra vikt och jag har inget behov av att gå ner ytterligare.

Jag tycker kroppen återhämtat sig bättre denna gång än förra. Men det beror nog mycket på att den tidigare ogravida kroppen tog mer stryk efter en första graviditetet än den gjorde efter en andra (skadan var redan skedd liksom).

Ja somliga har det enkelt..

 

 Såret har läkt, men jag är fortfarande lite öm. Ytkänseln är borta precis på ärret, men en bit ovanför och under gör det riktigt ont om man trycker, kliar eller på annat sätt kommer åt.
Jag har även kvar lite svullnad över ärret, och om jag minns rätt från förra gången så tog det ganka lång tid innan den lade sig.

Jag har varit lite slarvig med att skriva de senaste dagarna. Ibland blir det så. Det är så mycket som händer hela tiden så de få korta andrum man får vill man hellre spendera på att vila än skriva värsta inlägget på bloggen.

 

Här hemma är det full rulle hela tiden. Under dagarna finns sällan tid till att bara sitta ner och ta det lugnt. Barnen löser av varandra med gråtattacker. Ibland händer det även att de skriker i kör. Otroligt intensivt och inte alltför sällan helt överväldigande! Jag upplever ofta att jag inte riktigt hinner med i allt kaos.

Att plocka fram frukosten på morgonen kan ta upp till en timme. Jag glömmer att plocka fram saker samtidigt som jag glömmer vad jag håller på med.

 

Sätter mig ner, oj glömde mjölken, reser mig, springer till kylen, öppnar, stänger, går och sätter mig, kommer på att jag behöver en sked, reser mig, hämtar skeden, sätter mig. Visst ja! Mjölken. Reser mig igen för att hämta den förbannade mjölken.

Usch, luktar illa. När duschade jag senast? Igår kanske, eller i förrgår, minns inte riktigt. Det spelar ingen roll, blir täckt i bebiskräks, bröstmjölk, svett och barnmat på en gång ändå.

Vad ska vi göra idag?
Lekpark.. idag igen..

 

...

Castor slutar förskolan vid 11 och har slutat sova middag. Det blir minus 2 timmars lugn och ro på dagsschema.

 

Jag måste få till rutiner så det blir ordning på allt kaos!!

 

Vega är snart två månader och sedan hon föddes har vi varit lite slappa med rutinerna eftersom de gamla inte riktigt gått ihop med den nya tillvaron.

Vi har liksom bara glidit med och låtit Vega styra..
Hade hon varit det enda barnet så hade det funkat, men tyvärr gör det inte det när man har fler.
Det börjar bli dags att återgå till en ordentlig vardag!
Dags att hitta nya rutiner!

Och jag måste bli bättre med maten!
Slarvar något oerhört. Slänger i mig det första bästa, lättaste, sötaste och fetaste jag kan hitta. Gärna läsk och godis och MASSOR med kaffe. Hel- och halvfabrikat till middag.
Sällan någon riktig mat och ytterst lite vatten.

 

 Får så dåligt samvete. Inte för att jag tänker så mycket på vikten, utan mer pga hur ohälsosamt det är, både för mig och lilla Vega. All den där skiten går ju över i bröstmjölken! Skärpning!

 

Min kompis, kostrådgivaren, har sagt att jag kan ta en sak i taget om det känns mycket.
Har redan börjat med att dricka mer vatten och mitt nästa steg ska i alla fall bli att byta ut allt snask mot frukt och grönsaker. Ska handla massor av det imorgon och närhelst jag känner mig sugen ska jag svulla grönt!

 

Gud vad trött jag är!
Har rensat igenom båda mina garderober, plockat undan (för tillfället) sådant som är för litet och sådant som jag tänker lägga ut för försäljning. Känns skönt att bara ha kläder jag faktiskt kan ha på mig framme i garderoben. Nu behöver jag inte hålla på att ta fram, sätta på mig, konstatera att det är för litet, lägga tillbaka och byta till något nytt. Det är bara att ta..vilket också underlättar när man plockar fram frukost och tröstar två barn samtidigt.

 

Nej, nu ska jag gå och duscha! Luktar prutt..

YOLO!

Jag luktar verkligen inte mumma. Tvättar mig (bokstavligen!) under armarna 2-3 gånger om dagen, men det tar bara några få minuter innan det stinker igen.

Jag vet, dels av erfarenhet och dels av den information som går att ta del av lite här och var att det är fullt normalt för en kvinna att svettas floder efter en graviditet, och framförallt om hon ammar, men ååh vad jobbigt det är!

 

I vanliga fall använder jag absolut torr. Det funker utmärkt! Men då jag ammar, och det inte finns tillräckligt med studier för användandet av absolut torr och amning, så vågar jag inte chansa. Jag får helt enkelt gilla läget och gå runt med svettlukt!
Det är så trist, och ÄCKLIGT!
Känner mig så otroligt ofräsch och varje gång jag lyfter armarna kommer en pust av gammal gubb lukt. Saknar min absolut torr!

I-landsproblem deluxe..

Nu har det snart gått en månad sedan snittet och utan att låta sådär "jag äter vad jag vill och tränar inte men är ändå fit" smug, så måste jag säga att med tanke på hur taskiga mat- och motionsvanor jag har så har kroppen återhämtat sig bra! Visst det hänger lite här och det hänger lite där, vilket det också borde göra efter en graviditet, men det ser helt okej ut! 

 

För tillfället väger jag 63 kg, vilket ger en viktnedgång på 9,5 kg på nästan en månad. Något som också var väntat.

 

Jag har alltid varit smal och haft svårt att gå upp i vikt. Det bästa jag lyckats med, utan någon graviditets inblandning har varit 57 kg, vilket också var startvikten vid denna graviditet. 

63 kg tycker jag är en jättebra vikt för min längd (1,72m). Tyvärr tycker inte min garderob det. 

 

Innan jag blev preggers uppgraderade jag hela garderoben. Jag slängde och sålde av massa plagg och köpte därefter nya kläder. Hela min stil fick en makeover. 

Min garderob riktar sig dock till någon som väger ca 5 kg mindre än vad jag gör just nu. Detta innebär att jag inte kommer i mina nya gamla kläder. I varje fall inte byxorna. Och det tycker jag är så hemskt synd när jag har så mycket fina kläder!

Jag skulle därför vilja gå ner, men bara så mycket att jag kommer i kläderna! Räcker det med 1 kg så vill jag stanna där!

 

Jag har rotat fram min Olga Rönnberg bok, med träning för nyblivna mammor, som innehåller ett års träningsprogeam som jag tänkt följa.

Träningen måste jag dock avvakta med tills dess att jag varit till barnmorskan på efterkontroll, men kosten är aldrig för tidig att ta tag i.

 

Tråkigt nog är jag både dålig på att fantisera ihop maträtter och att laga dem. 

Så jag har faktiskt skaffat lite hjälp :) 

 

En kompis till mig blev nyligen färdigutbildad kostrådgivare och hon har sagt ja till att hjälpa mig :)

 

För att hon ska kunna göra det har jag fått i uppgift att föra Kost dagbok under några dagar så hon kan få en överblick i hur mina matvaror ser ut. 

Än så länge har jag gjort klart själva dagboken men ännu inte haft något bra tillfälle att skriva in allt på datorn och maila.  

Men barnen som kräver min odelade uppmärksamhet har det vara blivit några småsnuttar då och då som kommit in på datorn men jag hoppas på att kunna skicka iväg allt imorgon!

Ja, då har det gått en vecka sedan snittet och jag känner mig ganska pigg. Har fortfarande ont i operationssåret men det blir bättre och bättre.

Magen har börjat "platta" till sig, men än finns där en kula och skinnet har inte riktigt hunnit ikapp. Vågen står på ca. 66 kg idag, vilket ger en viktnedgång på 6,5 kg på en vecka. Då räknar jag inte med att det är fett som försvunnit, utan extra vikt i form av barn, fostervatten, extra blod- och annan vätskevolym som minskat etc.

 

Jag har bestämt mig för att gå ner till max 57 kg, men gärna till 60 kg prick. Då kommer jag kunna komma i mina vanliga kläder och samtidigt ha en hälsosam vikt.
När barnmorskan ger mig klartecken så tänker jag börja träna. Målet är inte att bli vältränad (men får jag det på köpet så är det bara ett +) utan framförallt att bygga upp en grundstyrka och uthållighet så jag orkar med vardagen, med småbarn och andra bestyr. Vill även träna upp mage och rygg så jag kan få en bra hållning, något som både ser och känns bättre med tanke på att jag får så jäkla ont av allt kutande. 

 

 Beskåda post-pregnancy kroppen.