Halloween
Glad Halloween alla! Hoppas ni har en bra en =)
Hemma hos oss kommer vi fira i helgen med partay! Imorgon kommer min syster Sarah från Gävle och stannar över helgen. Amanda kommer med familj på festen, så nu håller jag på och letar lite recept. Pumpapajen är ett måste! Den har Kim och jag gjort varje år nu och jag vill att Castor ska växa upp med den. Har hittat recept på en barnvänlig pumpapaj som Castor och Zackarias ska få.
Förutom pumpapajen så tänkte jag göra spökmaränger samt någon form av bål med iskirurghandkse som ligger i frysen atm.
Annars blir det bara vanligt snask och chips. Alkoholhaltig dryck kommer serveras till oss stora barn.
Förutom pumpapajen så tänkte jag göra spökmaränger samt någon form av bål med iskirurghandkse som ligger i frysen atm.
Annars blir det bara vanligt snask och chips. Alkoholhaltig dryck kommer serveras till oss stora barn.
Amandas blogg
Ja, just det, jag har ju lovat Amanda att hjälpa henne med designen på hennes blogg också. Det ska jag försöka hinna med under lovet.
Anyhow, här är några bilder på mig och Amanda från i fredags. De första och enda bilderna som tagits på oss tillsammans, någonsin.
Anyhow, här är några bilder på mig och Amanda från i fredags. De första och enda bilderna som tagits på oss tillsammans, någonsin.
"I'm a little piggy here's my snout, oink, oink, oink!"
Min vecka
Oj oj oj vilken vecka!
I fredags var jag och Amanda på krogen. Kände mig dock inte ett dugg pepp innan utgång. Det var fjärde dagen med bristande nattssömn i och med att Castor hade härjat föregånde kvällar och nätter. Det kombinerat med hårt skolarbete. Jag var slutkörd.
Känder mig under fredagkvällen alldeles svimfärdig och avdomnad från verkligheten. Men kände även att jag inte kunde ställa in eftersom jag både lovat Amanda och för att jag själv varit skittaggad kvällen innan.
När Amanda dök upp började vi pimpla vin direkt och jag sminkade och gjorde mig i ordning. Efter några glas började jag känna mig i form och vid tio tiden tog vi spårvagenen bort till Hugos.
Natten blev skitlyckad. Jag hade skitkul, Amanda hade skitkul. Fulla vandrade vi hem i regnet efter stängning.
I söndags skickade jag in den sista skoluppgiften innan praktiken. Den blev inte fullt så bra som jag hade velat, men jag orkade inte göra bättre så det fick duga.
Igår flyttade vi in Castor till sitt rum igen. Som jag berättat tidigare började han sova inne hos oss när han kom in i den där fasen med mardrömmar och inte ville vara ensam. Nu har vi upptäckt att han somnar mycket bättre när vi inte är i närheten. Från att ha legat flera timmar i sängen med honom och försökt natta, lägger vi honom nu direkt i sin egen säng, i hans eget rum. Det tar ca. 5-10 minuter, med lite gråt, sedan däckar han och sover i stort sett hela nätterna. Så jävla sköönt!! Vi har också flyttat vår egen säng till mitten av rummet igen, då den stått i hörnet under tiden han sovit inne hos oss. Nu känns det som vårt rum igen.
I fredags var jag och Amanda på krogen. Kände mig dock inte ett dugg pepp innan utgång. Det var fjärde dagen med bristande nattssömn i och med att Castor hade härjat föregånde kvällar och nätter. Det kombinerat med hårt skolarbete. Jag var slutkörd.
Känder mig under fredagkvällen alldeles svimfärdig och avdomnad från verkligheten. Men kände även att jag inte kunde ställa in eftersom jag både lovat Amanda och för att jag själv varit skittaggad kvällen innan.
När Amanda dök upp började vi pimpla vin direkt och jag sminkade och gjorde mig i ordning. Efter några glas började jag känna mig i form och vid tio tiden tog vi spårvagenen bort till Hugos.
Natten blev skitlyckad. Jag hade skitkul, Amanda hade skitkul. Fulla vandrade vi hem i regnet efter stängning.
I söndags skickade jag in den sista skoluppgiften innan praktiken. Den blev inte fullt så bra som jag hade velat, men jag orkade inte göra bättre så det fick duga.
Igår flyttade vi in Castor till sitt rum igen. Som jag berättat tidigare började han sova inne hos oss när han kom in i den där fasen med mardrömmar och inte ville vara ensam. Nu har vi upptäckt att han somnar mycket bättre när vi inte är i närheten. Från att ha legat flera timmar i sängen med honom och försökt natta, lägger vi honom nu direkt i sin egen säng, i hans eget rum. Det tar ca. 5-10 minuter, med lite gråt, sedan däckar han och sover i stort sett hela nätterna. Så jävla sköönt!! Vi har också flyttat vår egen säng till mitten av rummet igen, då den stått i hörnet under tiden han sovit inne hos oss. Nu känns det som vårt rum igen.
Igår var jag och Castor hemma hos Amanda och Zackarias. Det var mysigt. Först käkade vi tillsammans alla fyra och sedan släckte vi ner och tände lite ljus. Jag och Castor myste i deras soffa. Det regnade massor.
Idag var Kim och jag på stan igen. Lämnade tillbaks en bok till biblioteket (flera veckor försenad) och så gick vi förbi Åhlens och köpte lite julklappar. Jag köpte även ett par jätte fina röda gardiner med vita prickar till Castors rum som han ska ha i jul. Längtar redan till julen!!
Idag ställde sig Castor upp för första gången också! Vi satt på vardagsrumsgolvet, och jag satt och skrev lite när han börja klättra på mig. För att förhindra att han skulle ramla och slå sig (som han alltid gör när han klättrar runt) hade jag ena handen på hans rygg och vips så ställde han sig upp (fortfarande med min hand som stöd). Han kunde inte stå helt själv, men han reste sig definitivt helt på egen hand. Två gånger gjorde han det dessutom. Jag blev skitförvånad och ropade efter Kim som kom som ett skott från köket.
Castor får gärna vänta med att börja gå känner jag. Han är svår att hålla reda på som det är!
Castor får gärna vänta med att börja gå känner jag. Han är svår att hålla reda på som det är!
Eftersom jag har lov nu, så har jag tänkt ta mig för allt jag inte hunnit med innan. Gjorde en lista på alla tilltänkta åtaganden och insåg att jag förmodligen är lite överambitiös. Ska i alla fall försöka mig på lite halloween pyssel!
Har även hittat ett roligt mönster till en julstrumpa som jag även tänkte sätta lite egen prägen på och sticka till Castor. Jag skäms lite över att säga det, men jag är faktiskt grym på att sticka!
Har även hittat ett roligt mönster till en julstrumpa som jag även tänkte sätta lite egen prägen på och sticka till Castor. Jag skäms lite över att säga det, men jag är faktiskt grym på att sticka!
Hur som haver, ska verkligen försöka hinna med att lägga in alla bilder jag tagit också. Speciellt de från Zackarias dop.
Redovisning
Så, nu var redovisningen också avklarad =) Bara en inlämningsuppgift kvar och sedan är terminen (nästan) avklarad. Den teoretiska delen i alla fall. Thank god!
Allt gick bra och jag presterade över mina förväntningar så jag känner mig mkt nöjd.
Allt gick bra och jag presterade över mina förväntningar så jag känner mig mkt nöjd.
Imorgon ska Amanda och jag fira med att gå på Hugos. Amanda firar att hon nått ett utav sina delmål efter graviditeten och jag för att jag klarat skolan. Ser verkligen fram emot det!
Här kommer iaf lite bilder från när Amanda och lilla Zackarias slagga här i helgen.
Amanda busar lite med sitt bonusbarn <3
7 månaders present
Min son är lite bortskämd. Köper inte jag saker till honom så gör någon annan det. Min mamma skickar en present varje månad i samband med att Castor blir lite äldre. Så igår kom ett nytt paket.
Den här gången fick han öppna det själv också =) Det tyckte han var skitkul.
Den här gången fick han öppna det själv också =) Det tyckte han var skitkul.
Jag blev jätte glad över presenterna. Har påpekat för min mamma innan att vi alltid får så mycket blått. Jag är inte så förtjust i det och ogillar tanken att Castor ska vara blå bara för att han är pojke. Mamma tog faktiskt till sig det den här gången och köpte en tröja i mycket roligare färger :D
Han fick även en rolig bok. Det finns små svarta knappar i den. Och när man trycker på dem får man höra hur de olika fordonen i boken låter.
Jag älskar själv att läsa, så böcker är alltid mycket uppskattade!
Slutspurten!
Igår hade jag prov i etik och idag i vård och omsorg. Imorgon är det redovisning i hälsopedagogik, en inlämnings uppgift kvar och sedan höstlov!! Fy fan vad de ska bli skönt ! Känner mig helt slutkörd.
Fick ett B på etikprovet iaf. Känner mig lite besviken. Vet att jag hade kunnat göra bättre, men det fanns inte tillräckligt med tid så slutet av provet blev bara massa kladd för att hinna klart.
Fick ett B på etikprovet iaf. Känner mig lite besviken. Vet att jag hade kunnat göra bättre, men det fanns inte tillräckligt med tid så slutet av provet blev bara massa kladd för att hinna klart.
Känner att det blev samma sak med vård och omsorgs provet. Några i klassen hann inte ens klart. Förstår inte hur man ska kunna vara nyanserad när man knappt hinner färdigt med uppgifterna då man förklarar översiktligt.
Jaja, vi får väl se hur det går.
På fredag ska jag och amanda göra stan osäker! Då ska vi bli dyng och festa ;) Det ska bli nice. Jag behöver en rejäl fylla efter allt arbete känner jag.
Idag var jag och Amanda på stan. Handlade lite julklappar till Castor. Det blev en lekmatta och två tröjor. Köpte även ett par vinterskor till honom. Skulle egentligen behöva köpa kläder till mig själv men hittar inget jag gillar.
haha det ser ut som det stackars barnet har kissat ned sig, men han har precis ätit och det är bara vatten ;)
Sedan en tid tillbaka har Castor blivit en riktig liten klätterapa. Så sent som igår hittade jag honom i babysittern efter han hade ålat upp där.
Superfokuserad när man tittar på TV.
Händerna mot mamma!
De senaste två dagarna har vi sett Castor sträcka händerna rakt upp i luften vid lite random tillfällen. Men så igår, när jag skulle lyfta honom ur hans stol i köket, höll jag ut mina armar mot honom och sa:
"Ska du komma till mamma?"
"Ska du komma till mamma?"
Castor log brett och sträckte sedan upp armarna mot mig. <3 Vilken underbar och obeskrivlig känsla.
C&Z ute i hösten
Bilderna från när Castor och Zackarias var i lekparken här om dagen.
Puckot jag, glömde dra ner på iso'n så bilderna blev tyvärr ganska korniga :(
Puckot jag, glömde dra ner på iso'n så bilderna blev tyvärr ganska korniga :(
7 månader
Trots att jag egentligen inte har tid att fixa bilder eller skriva så var jag bara tvungen att lägga upp den här och gratta min son som blev hela 7 månader idag :D <3 Stora killen!
No worries, han dricker inte på riktigt, även jag har moral =)
Tankar och funderingar
En av mina värsta farhågor är att bli gammal. Mestadels av estetiska skäl, men också allt det här med döden och att vara beroende av andra.
Ända sedan jag var 16 har jag obsessat över att bli äldre. Jag kommer ihåg att jag tyckte 16 var skitgammalt och att livet snart var slut. Nu tycker jag att allt under min nuvarande ålder är jätte ungt och undrar varför jag tyckte jag var gammal då? Det känns trist att ha spenderat nästan 10 år av sitt liv till att hela tiden känna sig gammal, och jag försöker ofta intala mig själv att det kanske vore dags att sluta och inte spendera kommande 10 år med att göra samma misstag. Men det är svårt att sluta. Just nu tror jag att jag kommit in i en 25-årskris. Wah, det svider lite bara av att skriva 25 år. Det låter så sjukt gammalt. Och trots att det är ett halvår kvar innan jag faktiskt blir 25 så måste jag erkänna att jag alltid fyller ett år äldre än vad jag egentligen är varje år. Så fort jag blev 24 blev jag 25 och nästa år kommer jag per automatik bli 26 då. Vilket är ännu äldre. 26 kändes ännu värre att skriva. Det låter alltid så naturligt när andra säger att de själva är det, men när jag ska tillämpa denna siffra på mig själv blev det fruktansvärt annorlunda och mycket obehagligt. Jag var ju 18 igår, så vad har jag gjort de senaste åren?
Tiden går ju så jävla fort också har jag märkt, och jag upplever att åren förflyttar sig tre åt gången. Låt mig förklara.
Om du ser dig själv från den punkten där du befinner dig just nu och blickar ett år bakåt och sedan ett år framåt, så förstår du vad jag menar.
Just nu är du en viss ålder, i mitt fall 24. Men för ett år sedan vid den här tiden var jag 23 och om ett år är jag närmare 26. Scary!
Tiden går ju så jävla fort också har jag märkt, och jag upplever att åren förflyttar sig tre åt gången. Låt mig förklara.
Om du ser dig själv från den punkten där du befinner dig just nu och blickar ett år bakåt och sedan ett år framåt, så förstår du vad jag menar.
Just nu är du en viss ålder, i mitt fall 24. Men för ett år sedan vid den här tiden var jag 23 och om ett år är jag närmare 26. Scary!
Jag har alltid fått höra att jag ser äldre ut än vad jag är. Men det värsta jag varit med om var när en busschufför gav mig ett hånfult "mmm okej, yeah right" när jag skulle åka på ungdom på bussen (som i det här fallet är upp till 25). Inte blir det bättre av att Kim ser ut att vara bra mycket yngre än han egentligen är heller. Jag ser ut som en pedofil och han en liten skolpojke XD Det skiljer bara två år mellan oss, men det ser nog ut att vara bra mycket mer än så.
Precis som alla andra förstår jag att åldrande är en naturlig del av livet, men varför är det så svårt att acceptera? Jag har också alltid tänkt att åldrande är något som sker succesivt under en längre tid och som inte visar sig plötsligt. Men bara det senaste året tycker jag att jag åldrats 10 år. Här om dagen upptäckte jag, till min fasa, att mina ögonbryn och ögonlock krypit ner några mm. Det låter ju inte så farligt, men det är det! Kollade på gamla kort och upptäckte, ännu en gång till min fasa, att det inte såg ut så för ett år sedan. Det senaste ett och ett halvt året har varit väldigt påfrestande, både psykiskt och fysiskt och min kropp har förändrats på många sätt. Jag har bl.a. burit och fött ett barn vilket bidrar till många fysiska förändringar i sig. Jag mådde också väldigt dåligt psykiskt under graviditeten. Vi bodde i en lägenhet och i ett område som jag avskydde, jag kände mig aldrig hemma i lägenheten och var också tvungen att spendera hela dagarna i den ensam eftersom Kim arbetade i stockholm. Han åkte tidigt på morgonen och kom hem sent på kvällen. Jag drabbades av graviditets depression och led även av graviditetsillamående genom hela graviditeten. Jag kunde inte äta ordentligt (och har fortfarande mycket problem med mat), och inte mycket men var ständigt vrålhungirg. Jag fick kraftiga sammandragningar tidigt och i vecka 20 mätte en läkare min livmodertapp för kort. Hon informerade mig om att jag förmodligen skulle förlora barnet och att det inte fanns någonting de kunde göra.
Jag anmälde senare den här kvinnan till patientnämnden eftersom (efter att jag uppsökt två andra, olika läkare) det senare visade sig att hon mätt fel + att hon efter att ha gett mig beskedet, då börjat gråta och började ställa frågor, sagt: "Fast nu har inte jag tid med dig, jag har andra patienter", och gått. Hur man kan bemöta en annan människa på det sättet är bortom min förståelse. Hade jag träffat henne nu hade jag förmodligen inte kunnat lägga band på min ilska, men just då var jag så chockad att jag bara kunde gråta. However, traumat efter det jag och min familj fick gå igenom pga hennes felbedömning satt kvar under resten av graviditeten och jag var livrädd att förlora min son. Vilket bidrog till ännu mer ångest.
Precis som alla andra förstår jag att åldrande är en naturlig del av livet, men varför är det så svårt att acceptera? Jag har också alltid tänkt att åldrande är något som sker succesivt under en längre tid och som inte visar sig plötsligt. Men bara det senaste året tycker jag att jag åldrats 10 år. Här om dagen upptäckte jag, till min fasa, att mina ögonbryn och ögonlock krypit ner några mm. Det låter ju inte så farligt, men det är det! Kollade på gamla kort och upptäckte, ännu en gång till min fasa, att det inte såg ut så för ett år sedan. Det senaste ett och ett halvt året har varit väldigt påfrestande, både psykiskt och fysiskt och min kropp har förändrats på många sätt. Jag har bl.a. burit och fött ett barn vilket bidrar till många fysiska förändringar i sig. Jag mådde också väldigt dåligt psykiskt under graviditeten. Vi bodde i en lägenhet och i ett område som jag avskydde, jag kände mig aldrig hemma i lägenheten och var också tvungen att spendera hela dagarna i den ensam eftersom Kim arbetade i stockholm. Han åkte tidigt på morgonen och kom hem sent på kvällen. Jag drabbades av graviditets depression och led även av graviditetsillamående genom hela graviditeten. Jag kunde inte äta ordentligt (och har fortfarande mycket problem med mat), och inte mycket men var ständigt vrålhungirg. Jag fick kraftiga sammandragningar tidigt och i vecka 20 mätte en läkare min livmodertapp för kort. Hon informerade mig om att jag förmodligen skulle förlora barnet och att det inte fanns någonting de kunde göra.
Jag anmälde senare den här kvinnan till patientnämnden eftersom (efter att jag uppsökt två andra, olika läkare) det senare visade sig att hon mätt fel + att hon efter att ha gett mig beskedet, då börjat gråta och började ställa frågor, sagt: "Fast nu har inte jag tid med dig, jag har andra patienter", och gått. Hur man kan bemöta en annan människa på det sättet är bortom min förståelse. Hade jag träffat henne nu hade jag förmodligen inte kunnat lägga band på min ilska, men just då var jag så chockad att jag bara kunde gråta. However, traumat efter det jag och min familj fick gå igenom pga hennes felbedömning satt kvar under resten av graviditeten och jag var livrädd att förlora min son. Vilket bidrog till ännu mer ångest.
Efter att Castor hade kommit fanns självklart massor av lycka, men också mycket rädsla över att förlora honom, för då visste jag faktiskt vad det var jag skulle förlora. Min och kims relation var också mycket ansträngd pga mitt mående och det fanns gånger då jag trott att vi inte skulle klara det. Bara i somras drabbades jag av utmattningssyndrom och derealisation.
En dag sa min hjärna; nej, och så kopplades verkligheten bort.
Känslan av derealisation kan beskrivas som bäst, som att inte existera eller att befinna sig i en dröm. Det är den där känslan man kan uppleva när man är riktigt riktigt trött. Bortsett från att det inte försvann när jag sov och höll i sig i två veckor och därefter återkommit med jämna mellanrum då jag ansträngt mig. Och här har det räckt med bara en liten ansträngning.
Kanske är det inte så konstigt att jag börjar se sliten ut?
Under graviditeten försämrades även min syn och den förbättrades inte efteråt heller. Jag fick inte glajjer förens sent och jag använder dem sällan. Det resulterar i att jag går runt och kisar. Kanske är det pga. mitt konstanta kisande som mina ögonbryn nu funnit sin naturliga position några mm längre ner?
Jag känner mig inte som mig längre. Det är så mycket som är annorlunda och fortsätter att förändras (så fort). Det finns inte en del av min kropp som känns ens någorlunda bekant längre. Tom min hjärna hittar på nya saker...
Om det har gått såhär mycket nedför på bara ett år, undrar jag om jag kommer se ut som 40 om ytterligare ett...
Om det har gått såhär mycket nedför på bara ett år, undrar jag om jag kommer se ut som 40 om ytterligare ett...
Jag vill känna igen mig själv igen och inte leva i en främmande människas kropp... Jag vill se ut som min ålder och inte 10 år äldre.. Och jag vill att tiden inte ska gå så fort, för jag vill hinna uppleva mitt liv!!
Oh hai Mark!
The room är verkligen en film som kan få mig på bättre humör.
Anyway, how's your sexlife?
Ninja-Toby
Jag har inte skrivit på nästan en vecka nu ser jag, men har verkligen haft fullt upp här!
I veckan som kommer har jag två stora prov, en redovisning samt en inlämningsuppgift i skolan. Jag pratade också med lärarna förra veckan angående vilket betyg jag låg på i de olika kurserna eftersom jag var orolig för något lägre än C. Jag fick, både till min förvåning och glädje, veta att jag hade chans på B-A i samtliga kurser och däför känner jag nu ytterligare press inför mina kommande prestationer.
Eftersom jag ska läsa vidare efter den här utbildningen, och trots att jag som det ser ut nu, "endast" vill utbilda mig till obduktionsteknier, vill jag ha så höga betyg som möjligt. I framtiden funderar jag på att kanske utbilda mig vidare till rättsläkare (som var mitt första alternativ men som jag valde bort pga att utbildningen var så lång och chanserna att komma in på läkarlinjen så otroligt små). Ska jag in på läkarlinjen bör jag ha riktigt höga betyg.
Men jag vill också kunna ändra mig och fortfarande ha möjligheten att göra något annat! Har dessutom otroligt höga krav på mig själv och för mig, skulle det aldrig kännas bra att "bara" få ett E eller något under C över huvud taget.
Men jag vill också kunna ändra mig och fortfarande ha möjligheten att göra något annat! Har dessutom otroligt höga krav på mig själv och för mig, skulle det aldrig kännas bra att "bara" få ett E eller något under C över huvud taget.
Efter höstlovet, som är om en vecka så är det praktik också.
Fick mitt schema i onsdags. Det suger. Jobbar 6 dagar i veckan första veckan, varav en dag är uppdelad i två skift. Har aldrig jobbat i hela mitt liv så det ska verkligen bli interessant :P
Borde kanske inte uttala mig om detta heller, men chefen verkar vara en riktig surf*tta. Fett otrevliga och DRYG! Jag hatar kommunalkärringar.
Kim och jag (Amanda som är utbildad undersköterska och har jobbat inom kommunal verksamhet intygar), att det finns två olika typer av kommunalkärringar. Surtanten och skvallerkärringen. Båda brukar vara feta.
Skvallerkärringen är de som står ute och röker i ring och snackar skit, medan surtanterna står tysta, och röker med bitter uppsyn. Jag undrar vilken kategori jag tillhör.
Amanda placerade sig själv i skvallerkärringkategorien och trodde att jag skulle tillhöra den andra.Förstår inte varför. Jag är inte bitter..
Skvallerkärringen är de som står ute och röker i ring och snackar skit, medan surtanterna står tysta, och röker med bitter uppsyn. Jag undrar vilken kategori jag tillhör.
Amanda placerade sig själv i skvallerkärringkategorien och trodde att jag skulle tillhöra den andra.Förstår inte varför. Jag är inte bitter..
Som grädde på moset, har Castor kommit in i en fas också då han vägrar låta sig nattas på kvällarna. Eller ja, han vägrar nattas i sin säng och sova om han inte får ligga med mig och Kim i sängen.
Jag vill inte ha Castor i sängen. Dels för att jag är orolig att jag ska rulla över honom (jag vet att Kim gör det) och dels för det här med plötslig spädbarnsdöd, som är alla småbarnsföräldrars mardröm!
Sedan får jag inget utrymme i sängen. Kim trycker sig mot mig från ena hållet, Castor från andra och så ligger det en liten katt på mig och en fet katt vid mina fötter. Det blir varmt, och trångt!
Känner också att det är vikgit att Castor kan känna sig trygg i sin egen säng. Vi behöver också få egen tid, den tiden vi som vi hitills har fått just på kvällarna när Castor sover, för att orka med att vara bra föräldrar till Castor. Man orkar inte vara mamma och pappa 24/7 och inte återhämta sig därimellan. Att vara förälder är ett heltidsjobb, men vi är bara människor och vi behöver alla avlastning ibland. Känns som jag sedan graviditetens första början åldrats typ 20 år i kroppen. Jag både ser ut och känner mig mycket mycket slitnare.
Sedan är det viktigt för mig att ta hand om min så kallade "sårbarhet". Det vill säga, mitt känsliga psyke. Jag måste äta, sova, motionera och ge näring åt mina intressen för att kunna hålla min borderline under kontroll. Blir det för mycket påfrestningar runt omkring kan de utlösa en dominoeffekt där en liten sak kan rasera hela min uppbyggda tillvaro.
Men, so far so good! Försöker peppa mig själv med att skolan är avklarad snart och då kan jag börja varva ned igen!
Jag har gjort lite roligt också, Amanda och Zackarias sov här inatt. Det var skitkul. Vi var i lekparken här om dagen också. Så jag har tagit många fina kort på Castor och Zackarias (men som jag inte hunnit lägga in ännu!!) men det ska jag göra så fort tillfälle ges.
Förra lördagen hade jag projektabarbtet i skolan också och på söndagen var vi på dop. Har även hunnit pyssla lite. Så jag har en del att dela med mig utav =)
Jag vill inte ha Castor i sängen. Dels för att jag är orolig att jag ska rulla över honom (jag vet att Kim gör det) och dels för det här med plötslig spädbarnsdöd, som är alla småbarnsföräldrars mardröm!
Sedan får jag inget utrymme i sängen. Kim trycker sig mot mig från ena hållet, Castor från andra och så ligger det en liten katt på mig och en fet katt vid mina fötter. Det blir varmt, och trångt!
Känner också att det är vikgit att Castor kan känna sig trygg i sin egen säng. Vi behöver också få egen tid, den tiden vi som vi hitills har fått just på kvällarna när Castor sover, för att orka med att vara bra föräldrar till Castor. Man orkar inte vara mamma och pappa 24/7 och inte återhämta sig därimellan. Att vara förälder är ett heltidsjobb, men vi är bara människor och vi behöver alla avlastning ibland. Känns som jag sedan graviditetens första början åldrats typ 20 år i kroppen. Jag både ser ut och känner mig mycket mycket slitnare.
Sedan är det viktigt för mig att ta hand om min så kallade "sårbarhet". Det vill säga, mitt känsliga psyke. Jag måste äta, sova, motionera och ge näring åt mina intressen för att kunna hålla min borderline under kontroll. Blir det för mycket påfrestningar runt omkring kan de utlösa en dominoeffekt där en liten sak kan rasera hela min uppbyggda tillvaro.
Men, so far so good! Försöker peppa mig själv med att skolan är avklarad snart och då kan jag börja varva ned igen!
Jag har gjort lite roligt också, Amanda och Zackarias sov här inatt. Det var skitkul. Vi var i lekparken här om dagen också. Så jag har tagit många fina kort på Castor och Zackarias (men som jag inte hunnit lägga in ännu!!) men det ska jag göra så fort tillfälle ges.
Förra lördagen hade jag projektabarbtet i skolan också och på söndagen var vi på dop. Har även hunnit pyssla lite. Så jag har en del att dela med mig utav =)
Soon!
Gunga
Den här helgen har varit hektisk! Igår hade jag mitt hälsopedagogiska grupparbete ute i vrinneviskogen och idag var vi på lilla Zackarias dop! <3 Vi försov oss i morse, så vi fick stressa oss klara innan dopet. Jag hade ett par nya skor jag tänkte ha på mig, men jag hade inte hunnit gå in dem ännu. De var högklackade, så jag hade inte lärt mig gå i dem heller. Det slutade med att jag bara hade på mig dem när jag satt ner eller stod stilla, annars tog jag av mig dem och gick "barfota" :P Jag har verkligen klass ;)
Btw, efter dopet, när alla satt och åt, gick jag iväg en snabbis på muggen. När jag kom ut därifrån så stod Kim utanför med Castor i famnen och jag undrade vad han gjorde där?
Kim berättade, att när jag hade gått iväg hade Castor sett sig oroligt omkring och sedan sagt "Mamma". Jag skrattade och svarade "Yeah right". Kim blev lite sur och sa att han visst hade sagt så. Jag sa att han var för liten och att han bara sagt något som lät som mamma.
However, på blimamma.se, under 7 månader gammal, läste jag "kanske kan säga mamma eller pappa". Så det verkar inte helt osannolikt. Även om jag önskar att han sagt mamma så tror jag snarare att det var något random uttryck utan någon djupare innebörd. Men, hoppas att han är på väg att börja prata :D hellre det än gå hahha. Han är svår att jaga ikapp som det är.
Kim berättade, att när jag hade gått iväg hade Castor sett sig oroligt omkring och sedan sagt "Mamma". Jag skrattade och svarade "Yeah right". Kim blev lite sur och sa att han visst hade sagt så. Jag sa att han var för liten och att han bara sagt något som lät som mamma.
However, på blimamma.se, under 7 månader gammal, läste jag "kanske kan säga mamma eller pappa". Så det verkar inte helt osannolikt. Även om jag önskar att han sagt mamma så tror jag snarare att det var något random uttryck utan någon djupare innebörd. Men, hoppas att han är på väg att börja prata :D hellre det än gå hahha. Han är svår att jaga ikapp som det är.
I fredags tog jag och Kim med oss Castor till lekparken och lät honom gunga för första gången. Castor tyckte nästan det var lika kul som mamma som blev helt fotokåt som vanligt. Tyvärr blir bilderna så fruktansvärt korninga så fort man försöker lägga ut de på bloggen och allra helst om man försöker förminska dem. Så jag lade upp de i de största format bloggen tillåter (blev fortfarande lite korniga dock :( ).
Programmer Castor
Imorgon blir det mer projektarbete, för då ska jag och min grupp börja planera inför redovisningen. Om en och en halv vecka är det två prov och redovisning, sedan är terminen i stort sett avklarad. Då är det bara fem veckors praktik kvar och utvärdering !
Sugdag
Idag har varit en riktig pissdag. Har kännt mig så jävla less och känslosam. Jag hoppas imorgon blir bättre..
Castors nya saker
Vi fick lite cash av Kims föräldrar att köpa något till Castor för. Castor fick välja lite roliga grejor i affären, och detta var vad vi kom hem med.
Så här bortskämd får man bara vara någon gång ibland.
Så här bortskämd får man bara vara någon gång ibland.
Höstlykta
Lade löv runt min lykta i fönstret. Tänkte komplettera med lite kastanjer. Ser bättre ut irl dock ;)
Min dag
Nu har jag faktiskt lyckats fixa en header till bloggen. Dock gick det (av någon jävla anledning) inte att lägga till text på bilden i ps utan att färgerna blev konstiga så jag lade till den i picmonkey istället. Gillar inte alls texten, men det är vad jag kan åstadkomma just nu. Har ändrat lite färger i bloggen också, och tänkte eventuellt ändra fonten på rubrikerna så småningom.
Det blev ingen folktandvården för Castor idag, för vi försov oss. Men vi hann med föräldragruppen, vilket kändes givande. Castor tyckte det var kul med de andra barnen och det är roligt att träffa andra och ställa frågor om hur deras familjeliv ser ut. Det är synd att jag har så mycket skola, annars hade det varit roligt att vara där oftare.
Mitt frisörbesök blev också lyckat! Thank god! Frisyren blev bra, men lite av det oranga tonerna i håret blev tyvärr kvar eftersom, som frisören uttryckte det, de sitter så hårt. De är bara att fortsätta färga och klippa regelbundet tills det försvinner eller eventuellt växer ut. Det är lugnt. Det ser mycket bättre ut nu än det gjorde innan och jag är nöjd. =)
Hektiskt
Jag är helt slut. De senaste dagarna har varit fullproppade med aktiviter och skolarbete och ikväll känner jag mig helt drained. På onsdag ska vi ha utbildning i förflyttningsteknik samt ett litet prov i basala hygienrutiner. Visa lärarna att vi kan tvätta och desinfektera händerna rätt. Jag har inte hunnit plugga till det ännu, eftersom vi idag hade en inlämningsuppgift samt diskussionsuppgift i etik- och människans livsvillkor. Så min fokus har legat på dessa uppgifter och Castor.
Castor har blivit en liten vilde och idag var han lite extra gnällig. Kim var på dåligt humör och orkade inte hantera Castor, så efter diskussionsuppgiften i skolan tog jag resten av min studietid och ägnade den åt Castor. Vi gick på en två timmars promenad med Amanda och Zackarias och när vi kom hem åt vi och sedan fick Castor bada. Alldeles nyss lyckades jag natta honom, och här sitter jag nu som en slutkörd småbarnsförälder med en sjuhelvetes huvudvärk. Haha ! Men jag älskar att vara mamma.
Imorgon är det studiedag i skolan. Men den här familjen är fullbokad ändå. På morgonen ska vi på informationsmöte på folktandvården angående Castors (två) tänder. Klockan 13 ska vi vara på öppna förskolan och träffa föräldragruppen för första gången sedan maj. Det ska bli kul. Castor älskar andra barn och nu har alla blivit så stora så det ska bli intressant och se hur de har vuxit och utvecklats.
Klockan 16 ska jag befinna mig hos frisören för klippning och färgning. Nu ska min 100 m utväxt bort!
Ja hatar att gå till frisören. Det blir aldrig bra när jag går dit. Jag ber om en frisyr och får alltid en annan. Inte ens klippa topparna lyckas de med. Jag hade en kompis som brukade klippa mig, och då blev jag alltid nöjd men nu bor han inte kvar i staden så jag måste söka mig vidare.
Jag ber till en högre makt att allt går vägen, för på söndag ska vi på dop och jag vill inte behöva ha mössa på mig. Jag våndas morgondagen!
Ja hatar att gå till frisören. Det blir aldrig bra när jag går dit. Jag ber om en frisyr och får alltid en annan. Inte ens klippa topparna lyckas de med. Jag hade en kompis som brukade klippa mig, och då blev jag alltid nöjd men nu bor han inte kvar i staden så jag måste söka mig vidare.
Jag ber till en högre makt att allt går vägen, för på söndag ska vi på dop och jag vill inte behöva ha mössa på mig. Jag våndas morgondagen!
Förskola
Igår var jag och Amanda på tyret och letade förskolor till grabbarna grus. Amanda hade innan vår färd redan spanat in två stycken, så det blev att undersöka dessa två lite närmare.
Nummer 1 på listan var:
Nummer 1 på listan var:
Kastanjegården
Kastanjegården låg belägen på lite av en innergård. Huset såg gammalt, men litet och hemtrevligt ut. Lekplatsen såg en aning fattig och tråkig ut, men risken för att barnen skulle lyckas rymma tycktes minimal. Vi godkände kastanjegården som ett tänkbart alternativ men gillade inte idén om att 98 barn skulle trängas på denna lilla gård.
Kastanjegården låg belägen på lite av en innergård. Huset såg gammalt, men litet och hemtrevligt ut. Lekplatsen såg en aning fattig och tråkig ut, men risken för att barnen skulle lyckas rymma tycktes minimal. Vi godkände kastanjegården som ett tänkbart alternativ men gillade inte idén om att 98 barn skulle trängas på denna lilla gård.
Vi måste ha sett ut som två tjuvar till mammor, som klättrade över låsta grindar och staket, spionerade genom fönster och bröt oss in genom portar för att ta oss dit vi skulle.
Förskola nr 2:
Tuppen
Var i kontrast till Kastanjegården både nybyggt och stort. Lekplatsen var enorm och det såg ut att finnas so much room for activities! Dessutom var det 80 barn kontra kastanjegårdens 98, med 5 avdelningar kontra kastanjegårdens 3. Våra mamma hjärtan var enade. Tuppen skulle bli grabbarna grus framtida hood.
Tuppen
Var i kontrast till Kastanjegården både nybyggt och stort. Lekplatsen var enorm och det såg ut att finnas so much room for activities! Dessutom var det 80 barn kontra kastanjegårdens 98, med 5 avdelningar kontra kastanjegårdens 3. Våra mamma hjärtan var enade. Tuppen skulle bli grabbarna grus framtida hood.
Halloween pyssel del 1 - Fladdermöss skuggor
I helgen genomförde jag årets första halloween pyssel ^^ Fladdermöss som skapar siluetter! Kom faktiskt på det här av en ren slump om jag ska vara ärlig. Tanken var först bara att göra några att hänga upp i gardinstången, men efter att jag hängt upp dem upptäckte jag skuggorna i taket, och allt blev helt plötsligt mycket roligare.
Hör följer en utförlig och till stor del nyanserad beskrivning över hur jag gick till väga:
1. Först googlade jag fram en lämplig mall till projektet. Här hittar du den. Jag kopierade mallen till word där jag gjorde några stycken i olika storlek som jag sedan skrev ut och klippte ut. Jag ritade av dem på svart papper.
2. Efter att jag hade ritat upp mallarna på papper, klippte jag ut fladdermössen (fett segt).
3. och samlade dem i en hög.
4. Jag vek fladdermössen först på mitten.
5. Sedan vek jag vingarna.
6. Fladdermusen började bli redo att flyga.
5. Sedan vek jag vingarna.
6. Fladdermusen började bli redo att flyga.
7. Jag sydde på ett snöre ganska långt fram och vinklade vingarna nedåt, just därför att tyngpunkten skulle hamna rätt när jag hängde upp dem. Jag fick prova mig fram lite innan det blev rätt. Satte jag snöret för långt bak eller vinklade vingarna "uppåt" ville den inte hänga rakt utan föll istället bakåt. Jag har en teori om varför det blev så.
Vingarna på fladdermusen är tyngden, tyngden sitter långt fram och därför bör tråden också sitta långt fram. Om vingarna är vinklade uppåt, drar både tråden och vingarnas tyngd åt samma håll och fladdermusen tippar bakåt. Om man däremot vinklar vingarna nedåt, förflyttas tyngden nedåt medan tråden fortfarande drar uppåt och det skapas en balans.
Jag har ingen fakta som styrker mitt ovannämnda påstående.
Vingarna på fladdermusen är tyngden, tyngden sitter långt fram och därför bör tråden också sitta långt fram. Om vingarna är vinklade uppåt, drar både tråden och vingarnas tyngd åt samma håll och fladdermusen tippar bakåt. Om man däremot vinklar vingarna nedåt, förflyttas tyngden nedåt medan tråden fortfarande drar uppåt och det skapas en balans.
Jag har ingen fakta som styrker mitt ovannämnda påstående.
Något annat att tänka på är att placera fladdermössen på lämpligt avstånd från ljuskällan. Annars kan skuggorna bli konstiga.
FINITO!!
FINITO!!
Praktik
Vecka 45-50 går min klass ut på APL så igår fick vi veta våra praktikplatser. Jag kommer praktisera på hemtjänsten som ligger bakom hörnet där jag bor, dvs i samma byggnad som jag går i skolan. Första terminen ska alla praktisera på hemtjänst, andra terminen på äldreboende och tredje och sista terminen får vi välja inriktning. Jag hoppas på akutsjukvård då.
Nästa vecka ska vi ringa våra handledare och boka möte för vidare information och schema. Börjar känna mig nervös. Jag har ju bara valt omvårdnad för att kunna utbilda mig vidare till obuktionstekniker och jobba med lik. Inte levande människor. Det är jag inget bra på. Utan alkohol i blodet är jag socialt efterbliven. Så hur ska detta gå? tänker jag.
Nästa vecka ska vi ringa våra handledare och boka möte för vidare information och schema. Börjar känna mig nervös. Jag har ju bara valt omvårdnad för att kunna utbilda mig vidare till obuktionstekniker och jobba med lik. Inte levande människor. Det är jag inget bra på. Utan alkohol i blodet är jag socialt efterbliven. Så hur ska detta gå? tänker jag.
Amanda och jag var för övrigt på stan idag. Zackarias ska döpas den 13 oktober så jag hjälpte henne välja ut kläder so hon ska ha på dopet. Vi gick in på TGR med och de hade börjat få in lite halloween pynt ^^ Då blev jag glad såklart. Köpte svarta och oranga servetter till mitt decoupage projekt och (vad jag trodde var) en pumpa lykta. Det var ingen lykta dock, utan en lampa som blinkar i alla möjliga färger när man sätter igång den. Ställde den i fönstret i Castors rum.
Hittade lilla Snuff bakom dataskärmen. Så ful <3
Kom och tänka på något som hände tidigare idag när Kim hade Castor i knät. Snuffe försökte klämma ner sig i knäet hon med och så rätt som det var hördes ett högt MJEW! När jag kollade på katten hade Castor gripit tag i kattstackarns svans. Haha, jag fick bända loss fingrarna på han och rädda Snuffe som var i chocktillstånd. Satt och gungade henne i famnen sedan för att lugna hennes skakade små nerver. Det måste ha varit en omtumlande upplevelse för henne.
Kom och tänka på något som hände tidigare idag när Kim hade Castor i knät. Snuffe försökte klämma ner sig i knäet hon med och så rätt som det var hördes ett högt MJEW! När jag kollade på katten hade Castor gripit tag i kattstackarns svans. Haha, jag fick bända loss fingrarna på han och rädda Snuffe som var i chocktillstånd. Satt och gungade henne i famnen sedan för att lugna hennes skakade små nerver. Det måste ha varit en omtumlande upplevelse för henne.
Decoupage
Nu har jag gjort lite pyssel efterforskning och hittat en mycket intressant pysselform. Nämligen decoupage. Decopuage innebär, om jag fattat det rätt, att man limmar och lackar olika typer av papper t.ex. servetter på olika typer av ytor t.ex. glas. Det blir skitsnyggt!
Det vill jag göra! Tänkte försöka mig på att göra några fina höstlyktor till halloween =) Känner mig dock en aning förvirrad i decoupagets lim och lack djungel. Har försökt hitta någon form av guide som kan förklara de olika typerna närmare. Hittade en på panduros hemsida. Där stod det om speciellt lack för just glas, men också att glaset måste tåla 160 grader i ugn. Hur vet man att glaset gör det? Är det så noga om man inte tänkt tvätta grejerna?Funderar på att besöka närmaste panduro affär och fråga, men undrar när jag ska hinna med allting :/