Plötsligt händer det!

Båda barnen är glada och samarbetsvilliga, mamman får dricka sitt kaffe i lugn och ro och hinner till och med (för ovanlighetens skull) applicera ett ansikte. 

Kläderna kan väljas ut med omsorg istället för "ta det första bästa".

 

Man orkar busa lite, barnen förstår när det räcker och protesterar inte när man slutar. De pratar, berättar saker, visar, utan att skrika eller bli arga.

 

Dessa dagar är ovanliga men de finns. Och de påminner en om varför man tycker så mycket om att vara förälder <3

 

 Älskade barn!