Jajemän, här kommer ett av de där underbart gnälliga neggo inläggen där man passar på att spy ur sig det som legat på insidan för länge och grott. Scrolla förbi det här om du inte orkar höra massa whine.

Den senaste tiden har jag inte orkat vara aktiv på bloggen. Jag känner mig trött, slutkörd och illamående. Skolan går segt och den här terminen har än så länge gått skitdåligt. Lärarna blir inte nöjda med mina uppgifter och jag har missat att få högsta betyg på flera stycken för att jag, enligt lärarna, skriver för mycket även om jag uppfyller alla betygskriterier :S känner mig frustrerad över detta då jag är en person som skriver mycket även när jag skriver lite och jag känner att jag istället för att göra uppgifterna kör fast och blir pressad. Jag ser läkarrocken tyna bort i fjärran...
Tycker egentligen inte det har någon betydelse hur mycket jag skriver så länge jag uppfyller alla betygskrav men tydligen tycker de som sätter betygen annorlunda.

Min ena katt har börjat spy flera gånger om dagen också så jag känner mig jätte orolig över henne. Hennes allmäntillstånd är bra, hon äter, dricker, skiter och drygar sig som vanligt, men som sagt, kräks ofta. 
På måndag ska jag ringa veterinären och boka tid, vilket såklart inte bara innebär en stress över att det är något fel på katten, men också en stress rent ekonomiskt. Trots försäkring blir veterinärsbesök alltid svindyra!

Mitt gravidillamående, som jag haft turen att vara utan nu i några veckor, har börjat komma tillbaka och jag känner som ett konstant sug i magsäcken, typ som att jag äldrig är mätt fast jag äter och det liksom "svider" eller "suger" i magen. Ibland förekommer detta enskilt och ibland i kombination med halsbrännan från helvetet -.-'
Och bakom ena örat har jag två körtlar som varit hårda och svullna i över en månad och vägrar gå ner, så nu är jag säker på att jag har någon form av cancer också. Great!

Castor är fortfarande inne i sin fas och tar det mesta av både min energi och mitt tålamod. Nästa vecka åker Kim på jobbresa till Norge och då blir jag helt ensam med en arg pöjk, en kräkig katt och och stans drygaste kropp i fem dagar! Och helt ärligt, ja är livrädd! Hur ska jag klara mig på egen hand? Hur gör ensamstående föräldrar egentligen? Har de några speciella supertekniker som vi andra inte känner till eller är det bara jag som är kass? Det verkar alltid så jävla puttinuttigt och duktigt och bra för alla andra. Har folk inga motgångar i livet eller är det alltid en dans på rosor?

Snopp... vagina och andra könsord... Tur att man är snygg iaf ..