Imorgon är en stor dag.  Imorgon är det nämligen nationella prov i matte och därmed även det allra sista provet innan terminen är slut! 

En rejäl klapp på axeln till mig som klarat av att plugga heltid med två småbarn. Det har varit tufft till och från, men precis som det mesta annat löste även det här sig. 

 

Idag fick jag mina slutbetyg i kemi och biologi också. Det blev ett C i kemi vilket för mig är helt obegripligt.

Enligt läraren hade jag till och med varit och nosat på ett B, vilket är ännu mer oförståeligt med tanke på min bristande kunskap inom just kemi. Jag hade varit glad för ett E men är evigt tacksam för mitt C. 

 

På torsdag plockar jag ut mitt slutbetyg, vilket känns stort!

Så många år som jag kämpat för ett slutbetyg. Nu har jag ett och dessutom ett riktigt bra sådant.

 

Usch jag låter verkligen självgod, vilket inte är min mening. Jag är bara så glad och tacksam över att jag klarat av att ta mig hit. Det har känts så avlägset så länge men nu är jag nästan framme!

 

Ligger i sängen och tittar på The keepers på netflix. En mini-dokumentärserie om ett ouppklarat mord på en nunna i slutet av 60-talet. Väldigt bra faktiskt, lite making a murder feeling även om de skiljer sig i handling. Dramatisk, med twister och konspirationsteorier. Lite väl dramatisk och vinklad till och från kanske, men ändå sevärd. 

 

Min hjärna är helt mör. Hade slutprov i kemi idag.

Usch vilken traumatisk upplevelse! Bland de värsta prov jag varit med om (HP inräknat!). Vi har haft en lärarkandidat den här terminen som haft hand om prov och undervisning och ja, vi är nog inte många som går ut med E, varken i kemi 1 eller 2 tyvärr. De här proven har varit överkurs rakt igenom. Och jag tycker kemi är rätt svårt som det är ändå. 

Jag är glad bara jag blir godkänd. 

 

På onsdag är det slutprov i fysik, så jag har bara ikväll och imorgon att plugga till det eftersom jag lagt all min energi på kemi de senaste dagarna. 

Har suttit med fysiken från 18 fram tills nu. Nu orkar jag inte tänka mer.. 

 

Oj oj oj vad jag längtar tills terminen är klar..

 

 

Men fy vad tiden går fort! Kan ni förstå att det snart är sommar? Kyla och snö till trots.

Inte jag heller.  Så mycket som det snöat det här veckan snöade det inte ens sammantaget under hela vintern förra året..

 

I måndags kom i alla fall resultatet på högskoleprovet. 1.05 fick jag,  vilket jag är nöjd med.

Jag tycker att jag fick en bra bild av hur det är upplagd med samt lite vad jag kan göra annorlunda nästa gång. Nu tänker jag ta sommaren till att förbereda mig ordentligt inför nästa prov så jag kan få åtminstone 1.8.

 

I tisdags var jag hos en sjukgymnast för ryggen också som är helt fruktansvärd atm.

Sjukgymnasten kunde inte påträffa några "patologiska fynd" som hon uttryckte det, utan mitt problem handlar främst om att jag felbelastar ryggen i kombination med att jag är överrörlig. 

Hon förklarade det som att jag låser mig i så kallade ytterlägen, dvs. Antingen så slappnar jag av och hänger med ryggen eller så sträcker jag på mig men svankar för mycket. Den normala hållningen ska finnas någonstans imellan dessa två lägen.

Mycket stillasittande (som det dessvärre blir när man studerar) är också en bidragande faktor smärtan.

Hon skickade med mig några övningar hem och på fredag nästa vecka ska jag tillbaka igen för uppföljning.

 

Jag har varit jätteduktig med att tänka på hållningen, men det har varit svårt att få till den ordentligt ändå. Ibland går det bra och då känner jag inte av det onda så mycket, men tyvärr räcker det med väldigt lite felbelastning för att värken ska komma tillbaka full force. Det är mycket möjligt att jag eventuellt skulle belva bygga upp lite styrka i involverad muskulatur.

 

Avslutningsvis kommer lite bilder på Vega.

Tänk att hon fyller 2 om drygt en månad. Det känns som hon gått från bebis till barn på väldigt kort tid. Hon är helt förvildad nu för tiden. Klättrar överallt och saknar helt omdöme och självbevarelsedrift.  Hennes stackars panna bär alla tänkbara nyanser av lila, blått och grönt.

 

Och villet humör!

 

.. En normal tvååring med andra ord:p jag har bävat inför den här åldern länge. Jag kommer ihåg hur Castor var som 2 åring. Man kan trösta sig med att det är övergående i alla fall.

 

Nu ska jag dock sova!

Det har varit en lång dag och imorgon ska jag umgås med barnen. Vi ska gå på leksaksaffären för mormor  lovade Castor en leksak om han var snäll och hjälpte mig när jag hade ont i ryggen.

Och han har verkligen varit snäll!

 

God natt!

 

Idag har varit en lite halvseg dag. Jag har försökt gå igenom och organisera bland alla anteckningar från skolan och symönster som ligger kastade överallt men haft så förbannat ont i ryggen att det varit svårt att koncentrera sig på någonting över huvudtaget. 

Vet inte vad det är med min rygg men den har varit konstig i över en vecka nu.

Förmodligen cancer eller en kombination av dålig hållning, tunga lyft och konstiga vridningar. 

Jag tog mig iväg till lektionerna i alla fall även om jag pendlat mellan att ligga i sängen och att försöka få något gjort resten av dagen.

 

Inte alls kul.

Ibland vill huvudet mer än kroppen orkar och tillåter, men jag antar att det bara är att gilla läget acceptera det som det är.  

 

Förra veckan hade jag och barnen i alla fall påsklov hemma hos min mamma i Gävle. Lite välbehövlig kvalitetstid med familjen efter alla prov.

 

I måndags var vi tillbaka hemma igen. Då hjälptes jag och Kim åt att skruva ihop Vegas nya säng som hon för övrigt sovit i varje natt sedan dess! 

Det är skönt att ha tillbaka vårt sovrum för oss själva igen.

 

Jag ska försöka lägga upp bilder på sängen under veckan. 

 

Oj oj oj, här inne ekar uppdateringarna med sin frånvaro. Nu var det bra länge sedan jag skrev något senast. Naturligtvis har jag en bra men kanske lite väl återkommande ursäkt.

Plugg, plugg och åter plugg.

I torsdags fysikprov, i fredags biologi,  i lördags högskoleprovet och nu på torsdag, kemi.

 

Så hur gick det på högskoleprovet? Tänker ni.

Och jag svarar som så att jag har gjort bättre ifrån mig i mina dagar. 

Det där med att prestera under tidspress är verkligen något jag behöver öva på tills nästa prov! 

 

Men så en rolig nyhet. 

I sommar hittar ni mig på avdelning 3 på vrinnevisjukhuset här i Norrköping,  för lo and  behold, jag fick jobbet!!

Jag är så otroligt glad och känner mig både nervös och taggad! Det ska bli så roligt!

 

Anyways, till något helt annat. 

Vi har beställt juniorsäng till Vega. Det är dags att reclaima min egen så för att göra det enklare för oss får hon en vanlig säng som vi med kan ligga i och natta.

 

 

 Jag har faktiskt velat ha en grå säng ett tag nu så jag är glad att jag hittade en till ett rimligt pris. Royal hette denna modell och är av märket troll för de som suktar efter en likadan.

I helgen blev Castor sjuk och eftersom vabruari varit i princip varannan vecka här hemma sedan augusti så kände jag och Kim att vi varken hade råd eller (för min del) tid att vaba mer.

 

Så min mamma tog en för laget och begav sig, tillsammans med min syster, hela vägen från Gävle ner till Norrköping för att plocka upp grabben och tillhandahålla honom husrum under veckan. 

 

Yes! Tänkte vi. Ingen VAB!

Men tji fick vi såklart för bara en dag senare, måndag kväll, hade Vega ådragit sig både feber och hosta. -,- 

Man vet inte om man ska skratta eller gråta. 

 

Nu har hon har varit hemma både igår och idag. 

Jag har fått prioritera lektioner att gå på så Kim och jag har kunnat dela upp vabandet.

Jag har varit produktiv under min VAB tid.

Idag har jag tvättat fönstrena i barnens rum, tvättar,  bytt påslakan i castors säng, städat köket, tagit hand om Vega OCH varit i skolan.

 

Vi fick tillbaka matteprovet samt bilogiprovet vi hade i fredags och tro det eller ej men det gick riktigt bra på båda. Jag vet inte hur, men det hände.

 

Imorgon ska Vega till förskolan igen och jag hoppas de hör av sig angående jobbintervjun jag var på för snart två veckor sedan.

Håller tummar och tår! 

 

Matteprov: CHECK! 

 

Fy vad skönt att äntligen ha det avklarat!

Nu hoppas jag bara att jag blir godkänd, även om det inte är betygsbaserat. Det skulle ju vara nice om allt pluggande burit frukt så att säga och någonting fastnat där inne.

 

För det känns som om allting åker rakt igenom hjärnkontoret utan att registreras någonstans. Den nya informationen som kommer in pressar i sin tur ut den gamla och ingenting blir kvar. 

 

Jag vet inte hur jag ska förklara för att det ska bli förståeligt, men alla tankar är så tafatta.

Ibland är det som att jag nästan får tag i dem men så slinker de iväg.

 

Jag blir väldigt lätt distraherad av annat också och hamnar på villospår. Som t.ex. när jag ska göra något så enkelt som att kolla mailen på mobilen så kan jag swipa 5 varv bland alla appar och komma in på allt från instagram till itslearning och fortfarandet inte ha kollat mailen.

Inte för att jag hittar något mer intressant någon annanstans men helt enkelt för att jag glömmer bort på vägen vad det var jag tänkt göra.

Så då fortsätter jag trycka på allting istället i hopp om att jag då ska komma på vad det var jag skulle göra.

 

Det är jättefrustrerande!

 

Såhär är det när jag pluggar med och när jag läser texter förstår jag knappt vad det är jag läser. Jag kan sitta och stirra i en bok i flera minuter. Precis som om allt skulle bli mer begripligt ju längre jag stirrar.

 

Just nu, eller sedan skolstarten i augusti förra året för att vara mer exakt, känner verkligen inte igen mig själv.

Jag brukar ha rätt lätt för att ta in och bearbeta information.

Jag vet inte vad som hänt. 

 

Men det har tagit på självkänslan. Jag har inte känt mig såhär inkompetent och dum sedan grundskolan där lärarna uttryckligen betonade min oförmåga att prestera. 

 

Ju mindre jag klarar desto tydligare blir den där rösten i huvudet som talar om hur dum och oduglig jag är. Och så blir det en ond cirkel.

Jag försöker tämja rösten genom att hitta på ursäkter som kan förklara röran i huvudet. 

 

Jag antar att jag kan skylla på mamma/småbarns hjärnan.

Det är många bollar i luften.

Plugga heltid med två småbarn är inte lätt vill jag lova. Det är hushåll som ska skötas, barn som ska tas om hand, karlar som ska tillfredsställas och skolarbete som ska genomföras. 

 

Det måste vara därför ..

Trots att jag avskyr sommaren och fastän jag föredrar både det kallare och mörkare vinterhalvåret så fullkomligt älskar jag våren!

Det är något med ljuset och luften som framkallar sådana härliga känslor. Och den senaste tiden har det känts sådär vårigt och mysigt i lägenheten. 

 

Nu längtar jag tills vi kan lägga undan alla vinterkläder och dra på oss tunnare jackor och skor när vi går ut. 

Jag längtar efter mer färg i tillvaron och att få värma mig i solen en ljummen vårdag.

 

Om mindre än en månad fyller Castor 4. Vi har planerat in ett stort barnkalas med frozen tema. Castor och jag har hjälpts åt med inbjudningarna på datorn och nu ska vi bara finslipa texten innan vi skriver ut dem och skickar iväg till de barnen som inte får dem direkt i handen på förskolan. 

Alla presenter är redan inhandlade och inslagna (jag gillar att vara ute i god tid) och jag ska sy vimplar i ett frozen tyg jag hittat på rea.

 

1 april har jag för övrigt anmält mig till högskoleprovet. Jag kommer plugga till det, men räknar inte med att få ett toppresultat eftersom det blev lite kort varsel. Jag anmälde mig framförallt för att ha gjort det en gång så jag vet lite vad som väntar. 

I höst ska jag ge mitt allt och jag hoppas det räcker för att komma in på läkarprogrammet nästa vår.

 

På fredag har jag en arbetsintervju för ett sommarjobb på sjukhuset som jag verkligen vill ha! Jag håller tummar och tår för att jag får det. Det finns viss kunskap man inte kan läsa sig till som endast förvärvs genom praktiskt arbete. Därför vill jag ha mer arbetslivserfarenhet inom just sjukvården.

 

Men nu ska jag sova för imorgon behöver jag börja hårdplugga inför matteprovet på torsdag.

Någon som kan något om sin och Cos derivata ? Eller räkna vinklar med pi? 

Nä, inte jag heller X'D

 

De senaste 3-4 dagarna har Vega varit extremt klängig. Hon totalvägrar att sitta i sin stol när vi äter utan ska prompt äta i mitt knä. 

Så fort jag reser mig för att gå någonstans blir hon helt hysterisk och bara gråter och skriker.

Jag funderar på om det är därför hon vägrar barnstolen. I den är hon fastspänd och kan inte springa efter när jag lämnar rummet.

 

Hon har inte ens velat bada, vilket är ovanligt för att vara henne. Bada är typ det bästa hon vet. 

Nej hon vill bara vara nära. 

Det är mysigt, men också lite jobbigt när man inte kan äta ordentligt eller duka fram eller gå på toaletten eller duscha. 

 

Jag blir alltid lite orolig när barnen börjar med något nytt som jag inte känner igen i deras beteenden sedan tidigare. Vad beror det på? Har det hänt något?

 

Jag tror dock der är normalt för barn i hennes ålder att ha perioder med separationsångest.

Det är bara att passa på och gosa medan man får. Snart gör hon väl en tvärvändning igen och så är det slutmyst!

Idag fick jag äntligen den skriftliga delen av nationella provet i matematik 3 avklarat.  Förhoppningsvist blir jag godkänd och kan därmed få betyg och avsluta kursen. 

 

Nästa vecka drar resten av kurserna igång och Vega har efter endast en vecka på förskolan redan hunnit bli sjuk. -,- jag bävar inför hur det kommer bli med alla sjukdomar den här terminen. En vecka i streck är verkligen max vad vi hunnit med under hela höstterminen innan en sjukdom slagit till. Det lär väl inte bli bättre under vårterminen.

Men det MÅSTE gå. Jag måste bli klar med komvux nu för jag vill verkligen vidare i livet. 

 

Imorgon ska jag och Vega  iallafall uträtta ärenden. Typ gå till banken som vuxna gör, posta brev etc etc.

 

Sticka håller jag på med också. Har ett jättefint mönster på kofta, tunika och klänning från Lena holme. Jag håller på med klänningen och garner är i en ljusgrön nyans som kommer passa bra till Vega nu i vår.

 

Dagarna rullar på snabbt har jag märkt. Vips så har både jul och nyår passerat och vi har kommit mer än en vecka in i januari!

 

Imorgon börjar barnen förskolan igen efter lovet och jag ska ta tjuren vid hornen och plugga till nationella provet i matte som jag missade i december. 

 

Det känns tråkigt att julen redan är över och jag känner mig inte riktigt redo att släppa taget än. Det är så mysigt med granen, ljusstakarna, och bara hela känslan som följer med. 

Jag vill inte ha sommar, jag vill ha mörkt och kallt och snö.

Tyvärr är det inget jag kan styra över så man får vara glad för det lilla man får. 

För det första som hände (bokstavligen) 2017 var att vi fick snö här i norrköping. Precis när både jul och nyår passerat.

 

Trots att jag verkligen önskat och hade föredragit snö under julen och det inte känns lika angeläget med den såhär efteråt är jag ändå glad att den kom till slut.

 

Vi har varit ute tillsammans med barnen och åkt pulka.

 

Igår var vi i pulkabacken och Castor gjorde en snygg en och lyckades träffa det enda trädet som fanns i närheten när han åkte. Det första han gjorde.

Bonk, sa det när han slog pannan. Tur han hade mössa annars hade den där stackars pannan mått betydligt sämre än den nu gjorde.

En rejäl bula blev det, men vi slapp nåde hjärnskakning och blodbad.

 

Blodbadet lät vänts på sig tills vi skulle hem då Vega trillade ur pulkan och faceplantade rakt i backen. Det forsade blod från den stackars läppen som när allt lugnat ned sig tredubblats i storlek. Mitt arma mamma hjärta mådde inte bra igår vill jag lova. -,- 

 

Som tur är har både pannan och läppen börjat gå tillbaka till sina ursprungliga former och storlekar och inget barn har blivit avskräckt från pulkan.

 

Julen närmar sig med stormsteg och redan på lördag är det dags! Jag längtar. Min familj kommer ner från gävle på fredag och då firar även jag och Kim vårt 6'e år tillsammans genom att gå ut och äta!

 

Det är inte klokt vad tiden går.

Igår gjorde jag klart barnens julstrumpor som nu pryder kakelugnen i vardagsrummet så grannt.
Under julnatten får tomten lägga i lite paket där som barnen kan öppna på julaftons morgon. Det blir dels något mjukt som kommer innehålla kläderna de ska ha på sig men också något roligare så de har att göra under dagen medan de väntar på att få öppna resten på kvällen.
För lets face it. Paketen är det enda man är intresserad av som liten.

Själv tycker jag det är mysigare med gemenskapen och maten ^^ tyvärr dröjer sig min bihåleinflammation kvar så jag har fortfarande skitont och varken någon lukt eller smak. Jag hoppas hoppas det går över innan fredag annars känns det bra onödigt att betala dyra pengar för restaurantmat XD