Dagarna rullar på snabbt har jag märkt. Vips så har både jul och nyår passerat och vi har kommit mer än en vecka in i januari!

 

Imorgon börjar barnen förskolan igen efter lovet och jag ska ta tjuren vid hornen och plugga till nationella provet i matte som jag missade i december. 

 

Det känns tråkigt att julen redan är över och jag känner mig inte riktigt redo att släppa taget än. Det är så mysigt med granen, ljusstakarna, och bara hela känslan som följer med. 

Jag vill inte ha sommar, jag vill ha mörkt och kallt och snö.

Tyvärr är det inget jag kan styra över så man får vara glad för det lilla man får. 

För det första som hände (bokstavligen) 2017 var att vi fick snö här i norrköping. Precis när både jul och nyår passerat.

 

Trots att jag verkligen önskat och hade föredragit snö under julen och det inte känns lika angeläget med den såhär efteråt är jag ändå glad att den kom till slut.

 

Vi har varit ute tillsammans med barnen och åkt pulka.

 

Igår var vi i pulkabacken och Castor gjorde en snygg en och lyckades träffa det enda trädet som fanns i närheten när han åkte. Det första han gjorde.

Bonk, sa det när han slog pannan. Tur han hade mössa annars hade den där stackars pannan mått betydligt sämre än den nu gjorde.

En rejäl bula blev det, men vi slapp nåde hjärnskakning och blodbad.

 

Blodbadet lät vänts på sig tills vi skulle hem då Vega trillade ur pulkan och faceplantade rakt i backen. Det forsade blod från den stackars läppen som när allt lugnat ned sig tredubblats i storlek. Mitt arma mamma hjärta mådde inte bra igår vill jag lova. -,- 

 

Som tur är har både pannan och läppen börjat gå tillbaka till sina ursprungliga former och storlekar och inget barn har blivit avskräckt från pulkan.