Ligger i sängen och spanar mord på Youtube och väntar på att Kim ska komma hem från affären med snask. Jag behöver tröstäta.

 

Jag tror att jag är på gränsen till en utmattningsdepression. 

Det senaste året har jag pendlat mellan total orkeslöshet och att vara helt uppe i varv.

Jag kan vakna med energi i överflöd bara för att runt lunchtiden, eller över huvud taget när det blir för mycket runtomkring göra en totaldip och "säcka igop". All energi är som bortblåst,  lusten och viljan att göea saker obefintliga.

Ingenting är roligt och helst av allt vill jag bara lägga mig under täcket och försvinna.

 

Känslan kvarstår trots att jag höjt mina antidepressiva sedan en månad tillbaka. 

 

Jag hoppas det blir bättre snart. Jag vill inte vara såhär.