Astma & flytt

Castor är hos mormor under sportlovsveckan så jag får vila upp mig lite. Har varit så trött och orkeslös den senaste tiden. Vega sover fortfarande dåligt och ja, det tar på en mammas (super)krafter. 
 
Castor lyckades med bedriften att bli sjuk så fort han klev av tåget i Gävle.
Igår fick mormor ta honom till vc där han fick ventolin att inhalera. Läkaren där uppmanade oss att försöka få till en utredning angående astma, något som jag faktiskt misstänkt att han eventuellt har.
 
Har de senaste gångerna han varit förkyld ringt 1177 flera gånger och äve bett dem kolla på bvc för att jag tyckt han varit tungandad.
Han hostar alltid mkt när han blir förkyld och har en hög andningsfeekvens samt att jag upplever att det ser ansträngt ut i magen/ precis under bröstkorgen när han andas in.
 
Jag tycker inte riktigt min oro tagits på allvar och känner mig dum såhär i efterhand att jag inte legat på mer och litat på mig själv. Jag har tänkt att de vetat bättre och att jag betett mig som en hobbydoktor som tror jag kan något. 
Stackars Castor som inte kunnat andas ordentligt :( 
Nästa gång kommer jag lyssna på mig själv.
 
Nu har han iaf ventolin utskrivet och jag ska prata med vår bvc sköterska om en astma utredning. 
 
 
 Anyhow, vi ska flytta :)
 
Hyresvärden ringde i fredags och hade fått in en fyra som vi fått visning på. Jag var där i söndags och tittade och idag fick vi beskedet att den är vår.
 
Blandade känslor för min del. 
Jag älskar vår nuvarande lägenhet och har svårt att släppa taget. Har alla mina bästa minnen här, barnens födelse och första tid. Graviditeten med Vega. 
Här fick jag uppleva lycka för första gången på många många år!
Så mkt känslor och minnen i väggarna. 
Men det är trångt. Mkt trångt och när Vega börjar ta sig fram på egen hand så känns det inte som det kommer gå längre.
 
Därför känner jag mig också glad. 
För den nya bostaden är stor och rymlig och barnen kommer kunna röra sig fritt och så småningom ha varsina rum. 
Och lägenheten är fin. Det är en sån där som jag alltid drömt om att få bo i.
Det är sekelskifts, med högt i tak, stuckaturer och kakelugn i alla sovrum och i vardagsrummet. Det finns plats för disk- och tvättmaskin samt hel kyl- och frys. 
Vi kommer nog trivas.
 
Men jag är rädd och har svårt att släppa taget.
 
 

Trackback