Idag har varit en skitdag..

 

Castor fick ett hemskt utbrott när jag hämtade honom från förskolan.

Han skrek hysteriskt, slogs och bet mig så jag fick märken i armen. Helt oresonlig och omöjlig att få kontakt med var han. 

 

Jag bryr mig sällan när folk glor under hans utbrott men idag skämdes jag verkligen.

Det är så pinsamt när han blir sådär och ingenting jag säger eller gör har någon effekt.

 

Jag försökte resonera,  krama, hålla mig lugn. Jag försökte säga till på skarpen, vänligt men bestämt.

 

Ingen effekt.

 

Till slut blev jag tvungen att sätta mig ner och hålla i honom på golvet och tvinga på honom ytterkläderna. 

Jag var så jävla arg! Det kokade inombords. Jag ville verkligen ge honom en ordentlig örfil, bara för att få någon form av respons, MEN jag höll mig lugn och bet ihop. 

 

Tills vi kom hem. Då fick Kim ta barnen en stund så jag kunde låsa in mig på muggen och gråta en halvtimme. 

Jag kunde inte ens titta på Castor när jag kom ut för jag var så arg och besviken. 

USCH! 

Jag hatar hämtningarna! Dem är alltid så omständiga och dramatiska. 

 

De somnade i alla fall snabbt senare på kvällen och Vega sa dina första ordetntliga ord som inte var mamma.

 

Hon räckte mig sin napp när vi låg i sängen och jag sa tack tack!  Och gav tillbaka den till henne varpå hon svarade: "Tack tack!" Och tog den.