De senaste två dagarna har verkligen varit intensiva. Vega hat varit super klängig och totalvägrat att befinna sig någon annanstans än i min famn. Jag har fått bära runt på henne nonstop och det längsta jag varit ifrån henne dessa två dagar var den där halvtimmen jag tog nu ikväll till att duscha.

Hon skrek fortfarande när jag klev ur duschen...

 

Visst är det mysigt med en liten bebis att gosa med, men gärna inte hela tiden. Jag råkar även ha ett stort behov av personal space och egentid, något som tyvärr blivit en bristvara.

Kim tycker jag är omysig och har lite svårt att förstå varför. Han fattar inte att mitt behov av närhet med marginam tillgodoses av småbarn just nu. När han kommer hem finns det ingenting över till honom. Då vill jag bara bli lämnad ifred!