Mardrömmar

Inatt har jag haft de sjukaste drömmarna på länge och jag mådde rent ut sagt skit när jag vaknade imorse. 
 
Drömmen började med att jag var hos frisören och skulle färga håret. Hon la i blekmedel och medan det skulle verka började det lossna stora tussar mdd hår från mitt huvud . Fast jag tappade liksom inte håret utan det gick av kanske en decimeter från rötterna. Såg inte klok ut. Men det var inte någrq brutna hårstrån som fick mih att vakna med en svart klump i bröstet.
Drömmen gick från frisören till att jag fick dödsbesked om Castor. Han hade avlidit plötsligt  och oförklarligt medan jag var och fixade frippan. Man hade försökt rädda honom men efter flera timmars återupplivningsförsök hade man gett upp. 
Usch, blir illamående bara jag tänker på det. Vilken fruktansvärd ångest jag hade i drömmen. Jag kommer ihåg att jag försökte gråta men det kom inget trots att jag helt desperat verkligen behövde göra det. Och det fanns med lite scener ifrån gårdagens händelser vilket fick drömmen att kännas så otroligt verklig!
Allting, hela tillvaron var så mörk och hemsk och ångestladdad! Det fanns ingen tröst och ingenting som kunde underlätta smärtan. Försökte fokusera på att jag var gravid och att det 'nya' barnet skulle behöva mig, men jag ville verkligen inte fortsätta leva.
Hjärnan är bra jävla efterbliven ibland. 
 
Vaknade helt blöt och svettig av att Kims klocka ringde och efter att jag lyckats komma till sans med allt insåg jsg att det bara varit en dröm.  Jag kände mig ledsen men lättad. 
När Castor kom för att sägs Hej då till mig i morse innan han gick till förskolan tog jag upp han i sängen och kramade om honom hårt och överöste med mamma pussar och kärlek. 
Han får ha sin jävla tvåårsfas bara han aldrig försvinner!
 
Gjorde en fuling idag och något jag i vanliga fall aldrig brukar göra. Jag sket i att gå till skolan. 
Visst det är dumt men känner mig verkligen helt lamslagen av den där drömmen och ångesten den medförde.
Jag studerar hemma idag och sedan håller jag hårt som fan på lektionsnärvaron resten av terminen!
 
 





Drömmar är så himla obegripliga ibland.

SVAR: Tusen tack för dina fina ord! <3 Usch vad tråkigt att höra att du också har upplevt detta... Ingen ska behöva genomlida detta. Det är svårt att komma till insikten att man bara är ett slumpmässigt offer och att det inte är fel på en själv. Kämpa på!

Svar: Ja visst är dem! Helt stört vad sjuka grejer man kan drömma emellanåt.

Varsågod! =) Jag tycker det är otroligt inspirerande med människor som vågar vara öppna om sådana här saker och det är så jätte viktigt att lyfta fram dessa frågor! Under den tiden man själv var utsatt fanns inte sociala medier och internet på samma sätt som det gör idag. Då var man otroligt ensam i sitt lidande. Idag finns det människor, som du själv, som berättar öppet och där unga pojkar och flickor kan finna tröst, stöttning och gemenskap.

Och du har ju förverkligat så mycket av dina ambitioner och kommit långt i din personliga utveckling verkar det som och därför blir du också en bra förebild för andra! :)
Lilla stjärna

- 2015-01-20 - 10:22:47 -

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback