Vila i frid älskade kära underbara Bob <3 Idag lämnade du det jordsliga livet för att vandra vidare någon annanstans.
Det finns inte någon som träffat dig som du inte lyckats charma. Under dina 14 år i livet hann du leva ett fartfyllt sådant med många äventyr.
Du har varit efterlyst på radio, du har blivit påkörd av en buss, du har rymt fler gånger än jag kan räkna, du har förföljt grannen hem från krogen, du har varit full, och du har hängt med på så många hemmafester att folk till slut började undra vart du var om du inte var där.
Men framförallt fanns du med när jag var barn, när jag blev tonåring, när jag blev vuxen och när jag slutligen fick egna barn. 

Jag kommer aldrig glömma hur du vägrade äta macka på morgonen om den inte doppats i oboy först, eller happy mealen du fick varje gång vi åkte förbi donken. Eller hur du morrade varje gång man frågade om du gjort hyss. Och jag kommer skratta åt din tjuvaktighet som fanns kvar ända tills slutet. Trots att du för övrigt var senil fanns det inte ett godispapper eller kakpaket i hela huset som lyckades undgå din nos. Och alla mina saker du snott och tuggat sönder genom åren!

 

Du var så mänsklig Bob.
Du lämnar efter dig ett stort tomrum och en familj som älskar och saknar dig! För även om jag inte fanns där lika mycket de senaste åren så hade du alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Ikväll ska jag tända ett ljus och hoppas att du tittar förbi innan du hittar bort till hundhimlen. Och jag hoppas att vi en dag ses igen. Så länge kommer du vara en stjärna på min himmel, för det är då sannerligen vad du är,
lilla stjärna. 

 

<3<3<3<3<3