Idag har jag och Castor varit hemma hos Amanda och hjälpt henne baka diabetikervänliga kakor inför en avslutningsfest som hon ska ha för sina klasskompisar på lördag eftersom hon inte kommer plugga klart med dem innan hon blir mamma ledig. (Fett lång mening och säkert inte ett enda gramatiskt rätt).

Amanda fick preliminärt snittdatum den 17 juni också. Så snart kommer Zackarias äntligen ut ur henne, och det är ta mig tusan på tiden för till och med jag har börjat tröttna på att hon är höggravid hela tiden.

 

Min psykdoktor Weronica (som i själva verket inte är psykdoktor utan sjuksköterska) ringde när jag var hos Amanda. Hon undrade hur jag ville att hennes och min kontakt skulle se ut nu framöver efter Castors ankomst. Weronica har sett till att jag fått kontakt med en kvinna på socialkontoret i stan för att få extrastöd i min roll som mamma. Jag har inte träffat denna kvinna ännu och känner att jag vill ha kvar min kontakt med Weronica eftersom jag (för ovanlighetens skull) litar på henne.

I de flesta fall har jag väldigt svårt för sjukvårds- och myndighetspersoner eftersom jag inte litar på att dem vet va de håller på med. Weronica är ett undantag. Weronica och jag bestämde att hon skulle komma på hembesök på fredag klockan halv två. Förhoppningsvist har ikea varit här med bokhyllan då eftersom den skulle leveras någon gång mellan 9 & 13. 

 

Träningen har dessvärre blivit lidande, eftersom jag, FYI, fick min mens för några dagar sedan och blödit litervis. Bara en ynka rörelse, så som som att vända sig om i sängen, har lämnat blodspår efter sig. Jag har i stort sett varit stillasittande hela veckan. Tråkigt =/ när jag väl började komma igång och allt.

På söndag ska jag iaf köra och storhandla med kims farsa. Då ska jag försöka få till lite mer regelbundna kostvanor.

 

Men nu orkar jag inte skriva mer, sömnen har varit en bristvara i natt och det känns.

 

God natt nu!