De senaste dagarna har varit tuffa. Mycket ångest som inte vill ge med sig. Jag är så trött på att vara såhär. Ringde Weronica idag. Nu måste någonting göras och det snart, annars vet jag inte vart jag tar vägen. Weronica skulle ta upp mitt fall på nästa rond på psyk. Hon tänkte föreslå DBT (dialektisk beteende terapi) som behandling. Jag har gått dbt förut. Jag vet att det är bra, det är bara det att man måste jobba aktivt med det för att det ska hjälpa. Man glömmer så fort och efter några år kommer jag i stort sett inte ihåg ett skit.

 

Hanna kom som räddaren i nöden idag och tog Castor på en promenad så jag fick vila i två timmar. tacka gudarna för underbara vänner! <3