Okej, så vi har kommit till det svåra dilemmat om att ha eller inte ha dubbelvagn.

 

Trots att buggan är en av de smidigare dubbelvagnarna på marknaden så är den fortfarande bred och tar plats. 

Å ena sidan är det skönt att kunna ha det stora barnet i vagnen så man slipper jaga runt och hålla koll men å andra sidan börjar barnet bli så pass stort att det egentligen inte behöver sitta i vagn.

 

I mars blir Castor 3 år. 

Det känns ändå som en lagom ålder att börja vänja de av vid napp och vagn. 

 

Vi har inte tagit tag i och sålt av brion än.

Nu har vi bestämt oss för att sälja av buggan istället och skaffa en ståbräda till brion.

 

Vi har valt att försöka oss på bumpyrider med sittdel.

Dels har jag läst bra recensioner om den och dels är den universal och skall, enligt tillverkarna själva, passa alla vagnar. 

 

Den är dyrare än många andra men jag vill ha en sittdel så att castor även kan sitta ner om han behöver.

 

 Sittdelen ska, på bumpyriderns modell, gå att plocka bort och ståbrädan att fälla upp när den inte används. 

 

Jag är nervös men det ska bli kul att testa! 

Håller tummar och tår för att det går vägen så vi kan göra oss av med buggan asap!

 

 

 

På lördag är det två månader sedan Vega föddes. Kroppen känns i stort sett som den gjorde innan och magen har dragit ihop sig bra. Än är det lite lös hud kvar, men verkligen inget jag lider av, så drar den sig inte tillbaka mer än såhär så spelar det ingen roll.
Jag har gått ner ca. 11 kg sedan förlossningen, imorse vägde jag 61,7 kg. Det är en bra vikt och jag har inget behov av att gå ner ytterligare.

Jag tycker kroppen återhämtat sig bättre denna gång än förra. Men det beror nog mycket på att den tidigare ogravida kroppen tog mer stryk efter en första graviditetet än den gjorde efter en andra (skadan var redan skedd liksom).

Ja somliga har det enkelt..

 

 Såret har läkt, men jag är fortfarande lite öm. Ytkänseln är borta precis på ärret, men en bit ovanför och under gör det riktigt ont om man trycker, kliar eller på annat sätt kommer åt.
Jag har även kvar lite svullnad över ärret, och om jag minns rätt från förra gången så tog det ganka lång tid innan den lade sig.

Jag luktar verkligen inte mumma. Tvättar mig (bokstavligen!) under armarna 2-3 gånger om dagen, men det tar bara några få minuter innan det stinker igen.

Jag vet, dels av erfarenhet och dels av den information som går att ta del av lite här och var att det är fullt normalt för en kvinna att svettas floder efter en graviditet, och framförallt om hon ammar, men ååh vad jobbigt det är!

 

I vanliga fall använder jag absolut torr. Det funker utmärkt! Men då jag ammar, och det inte finns tillräckligt med studier för användandet av absolut torr och amning, så vågar jag inte chansa. Jag får helt enkelt gilla läget och gå runt med svettlukt!
Det är så trist, och ÄCKLIGT!
Känner mig så otroligt ofräsch och varje gång jag lyfter armarna kommer en pust av gammal gubb lukt. Saknar min absolut torr!

I-landsproblem deluxe..

Nu har det snart gått en månad sedan snittet och utan att låta sådär "jag äter vad jag vill och tränar inte men är ändå fit" smug, så måste jag säga att med tanke på hur taskiga mat- och motionsvanor jag har så har kroppen återhämtat sig bra! Visst det hänger lite här och det hänger lite där, vilket det också borde göra efter en graviditet, men det ser helt okej ut! 

 

För tillfället väger jag 63 kg, vilket ger en viktnedgång på 9,5 kg på nästan en månad. Något som också var väntat.

 

Jag har alltid varit smal och haft svårt att gå upp i vikt. Det bästa jag lyckats med, utan någon graviditets inblandning har varit 57 kg, vilket också var startvikten vid denna graviditet. 

63 kg tycker jag är en jättebra vikt för min längd (1,72m). Tyvärr tycker inte min garderob det. 

 

Innan jag blev preggers uppgraderade jag hela garderoben. Jag slängde och sålde av massa plagg och köpte därefter nya kläder. Hela min stil fick en makeover. 

Min garderob riktar sig dock till någon som väger ca 5 kg mindre än vad jag gör just nu. Detta innebär att jag inte kommer i mina nya gamla kläder. I varje fall inte byxorna. Och det tycker jag är så hemskt synd när jag har så mycket fina kläder!

Jag skulle därför vilja gå ner, men bara så mycket att jag kommer i kläderna! Räcker det med 1 kg så vill jag stanna där!

 

Jag har rotat fram min Olga Rönnberg bok, med träning för nyblivna mammor, som innehåller ett års träningsprogeam som jag tänkt följa.

Träningen måste jag dock avvakta med tills dess att jag varit till barnmorskan på efterkontroll, men kosten är aldrig för tidig att ta tag i.

 

Tråkigt nog är jag både dålig på att fantisera ihop maträtter och att laga dem. 

Så jag har faktiskt skaffat lite hjälp :) 

 

En kompis till mig blev nyligen färdigutbildad kostrådgivare och hon har sagt ja till att hjälpa mig :)

 

För att hon ska kunna göra det har jag fått i uppgift att föra Kost dagbok under några dagar så hon kan få en överblick i hur mina matvaror ser ut. 

Än så länge har jag gjort klart själva dagboken men ännu inte haft något bra tillfälle att skriva in allt på datorn och maila.  

Men barnen som kräver min odelade uppmärksamhet har det vara blivit några småsnuttar då och då som kommit in på datorn men jag hoppas på att kunna skicka iväg allt imorgon!

Ja, då har det gått en vecka sedan snittet och jag känner mig ganska pigg. Har fortfarande ont i operationssåret men det blir bättre och bättre.

Magen har börjat "platta" till sig, men än finns där en kula och skinnet har inte riktigt hunnit ikapp. Vågen står på ca. 66 kg idag, vilket ger en viktnedgång på 6,5 kg på en vecka. Då räknar jag inte med att det är fett som försvunnit, utan extra vikt i form av barn, fostervatten, extra blod- och annan vätskevolym som minskat etc.

 

Jag har bestämt mig för att gå ner till max 57 kg, men gärna till 60 kg prick. Då kommer jag kunna komma i mina vanliga kläder och samtidigt ha en hälsosam vikt.
När barnmorskan ger mig klartecken så tänker jag börja träna. Målet är inte att bli vältränad (men får jag det på köpet så är det bara ett +) utan framförallt att bygga upp en grundstyrka och uthållighet så jag orkar med vardagen, med småbarn och andra bestyr. Vill även träna upp mage och rygg så jag kan få en bra hållning, något som både ser och känns bättre med tanke på att jag får så jäkla ont av allt kutande. 

 

 Beskåda post-pregnancy kroppen.

 

 

Som några kanske kommer ihåg avslöjade jag för några veckor sedan att jag tagit reda på bebisens kön, men ville inte avslöja vad det skulle bli på bloggen.
Inlägget avslutade jag med meningen "Men tittar ni noga kan ni nog lista ut vad det blir ändå ;)"
Jag lämnade efter mig två ledtrådar i inlägget som faktiskt avslöjade könet, och båda gick att finna i den här bilden.

 

Även om jag personligen inte ser rosa som en "tjejfärg" så är rosa rent allmänt en färg som förknippas med flickor medan blått förknippas med pojkar.
Då vi väntade en flicka valde jag att färga bilden i två olika nyanser av rosa (ledtråd nr 1) och markera kvinnosymbolen med den starkare nyansen (ledtråd nr 2).

 

Fyndigt :D

 

 

 

2 dagar nu. I övermorgon, övermorgon. Så nära!

 

I helgen har jag krävt egentid av min karl. Han var i USA hela förra veckan så jag känner att jag förtjänar en helg utan förpliktelser såhär innan bebis. Därför har jag legat i sängen hela dagen idag och gottat mig i en bok av min favoritförfattare. 

 

Imorgon ska jag fixa det sista inför BB och vid 16 kommer Sarah med tåget från Gävle. På kvällen ska vi gå på bio och titta på Jurassic world. Är så jäkla taggad på den!!

 

3 dagar, eller rättare sagt 2 dagar, 11 timmar och dryga 40 minuter kvar!! Kan knappt tro att vi snart är där. Liiite kvar!

 

Idag har vi gjort lite allt möjligt. Jag spenderade morgonen med att städa lägenheten samtidigt som jag försökte underhålla barnet med bad, ritande och lek. 

Han har varit på bra humör idag <3 så skönt. 

Han hade ett mindre utbrott på morgonen som jag lyckades parera snyggt och sedan flöt det bara på.

 

Efter Castor sovit middag mötte vi upp Amanda, Linus och Zack på stan. Vi gick förbi brödernas och köpte med oss varsin frappe och gick sedan vidare till Strömparken. Pojkarna lekte i vattnet och vi satt som två feta valrossar bevid och jäste i solen. 

Studenterna sprang ut med så pojkarna tyckte det var spännande med alla flak som körde förbi och spelade hög musik.

 

När vi skildes åt sa jag till Amanda att hon skulle ta en ordentlig titt på min mage för det här blir sista gången hon ser mig fet! Nästa gång vi träffas har jag barnet på utsidan! 

 

Nu ligger jag utslagen på soffan, med min satans halsbränna och samlar styrka att resa mig och gå till frysen och hämta glass. 

Fick precis ett efterlängtat samtal från BB. 

 

På måndag klockan 6.45 ska vi infinna oss på BB för vårat planerade snitt! 

<3 <3

Och så var dem bara 4! Dagarna alltså. Ju närmare vi kommer desto otåligare blir jag.

 

Idag har jag dock gjort något jag tänkt göra hela graviditeten men som det skjutits på till sista stund. Jag har nämligen tagit gravidfoton. Inte bara vanliga magbilder, utan bilder där även mitt ansikte finns med.

Jag älskar att HA bilder, men avskyr att ta dem, så länge det inte är någon annan som står framför kameran och jag bakom. Jag blir bara så obekväm och allting känns så tillgjort och krystat! Samtidigt vill jag absolut ha med mig någonting från graviditeten. Speciellt med tanke på att det här förmodligen blir min sista.

Jag vill ha något att visa barnet senare och något att själv se tillbaka på och minnas. Det är ju även lite roligt att se hur stor man var de sista veckorna/dagarna och man får mycket bättre perspektiv på storleken med helkroppsbilder än när bara magen syns.

 

Så ja, jag krystade ihop några för den sakens skull.

 

5 dagar, tiden går så fort och ändå så sakta ! Nästa onsdag har vi säkert kommit hem från BB vid den här tiden :D och du fåt träffa storebror för första gången <3

 

Idag har jag underhållit mig själv med att sova under tiden som Castor varit på förskolan. Lika bra att passa på de sista dagarna nu medan man kan :) 

 

Idag fick vi äntligen hem den nya spjälsängen (med tillhörande skruvar) och jag har spenderat kvällen med att skruva ihop den och bädda. Så skönt att ha det gjort! 

 

6 dagar återstår. Om en vecka vid den här tiden ligger vi på BB och jag har dig hos mig <3 längtar så det gör ont!

 

Efter Castors långlediga helg var man tillbaks till vardagen igen. Så skönt att kunna lämna han på förskolan några timmar på dagarna och få lite egentid. Det behövs verkligen just nu och speciellt efter morgonens omständigheter. 

 

Imorse skulle vi vara på förskolan en halvtimme tidigare eftersom Castor hade utvecklingssamtal. Vi var uppe redan vid sju och var faktiskt färdiga med marginal innan vi skulle gå. Men av någon anledning kände jag mig ändå stressad och sprang runt som ett fån och plockade och städade i lägenheten.

 

På vägen ner drabbades jag av akut illamående och blev tvungen att stanna på en inte alltför folktom plats och spy. Måste ha varit en fantastisk syn.
Droppade in några minuter för sent till utvecklingssamtalet, men förklarade läget och de förstod.

 

Samtalet gick för övrigt bra. Castors förskolelärare A, berättade att av vad de sett så är han en normal 2-åring.

A berättade även lite hur hon upplever honom och hur han brukar vara på förskolan.
Hon sa att han var nyfiken, tycker om att läsa, lära sig nya saker och bygga. Han snöar tydligen in sig på saker och klarar han inte av att utföra dem fortsätter han tills han listat ut hur man gör (det är garanterat ett drag han fått ifrån mig :P). Han hade tagit en månad på sig att komma på hur man satte ihop ett duplo tåg och blev helt till sig när han väl lyckades.
Både språket och motoriken var mycket bra! Han tycker om att diskutera, fråga saker, få svar och bekräftelse på allt han ser. Lite vild och slår sig ofta, men blir sällan ledsen.
Hon berättade dock att han har en formåga att "zooma" ut när han leker (vilket vi redan är medvetna om), och skapa sin egen zon där han blir väldigt upprörd om andra barn kommer in och stör. Han blir väldigt koncentrerad på det han håller på med och vill helst inte att andra barn ska vara med och leka då.
Han sa att han är väldigt envis. Tydligen har han en favoritleksak som finns ute på gården, som han promt ska ha varje gång de är ute. Om han inte hittar den i leklådan så fortsätter han leta tills han hittat den.
Väldigt mycket min och mitt, sa hon också. En liten diva :P
Enligt A har han lite svårt att säga ifrån om de andra barnen tar något ifrån honom när han leker, men att det är något de försöker lära honom.

Många av hans beteenden stämmer ju överens med det vi ser hemma, men ändå roligt att höra hur han fungerar  på förskolan och ur någon annans perspektiv. 

 

När jag kom hem efter utvecklingssamtalet var jag så stört trött och tog därför en välbehövd tupplur på fyra timmar innan jag skulle tillbaka igen och hämta barnet.
Vi mötte upp Amanda och Linus och följde med dem och hämtade Zackarias. Därefter svängde vi förbi strömparken så pojkarna kunde leka av sig. Amanda och jag slog oss ner brevid och badade fötterna. Det var mysigt och VARMT!