Den senaste tiden har Vega sovit dåligt om nätterna.

 

Visserligen har hon varit bättre med maten, hon tar numera nappen  och nattningarna har flytit på smärtfritt, men det är en del uppvaknanden därefter.

Typ 1 gång i halvtimmen eller så.

 

Visst har vi mammor krafter utöver det vanliga och visst kan vi klara oss på ett reducerat tillgodoseende av de basala behoven, men allting har sin gräns, och ibland, blir även vi mänskliga.

 

Idag var min tröttheternas gräns nådd.

Jag orkade knappt röra mig.

Kim fick ta halvdag från jobbet och komma hem för att avlasta mig.

 

Han har tagit ut föräldradagar fram tills måndag så jag kan få vila lite.