Castor har hamnat i ännu en fas. Det är gap, skrik och gråt för hela slanten. Det är saker som ska kastas och tillsägelser som ska trotsas. Ingenting är bra och allting kräver en långdragen fight innan det genomförs. 

Hämtningarna på förskolan är fruktansvärda. Det är nästan så jag behöver förbereda mig mentalt dagen innan för att orka med dem. 

 

Trors att jag mutsr och försöker mjuka upp honom när jag dyker upp, lockar med frukt, lek och aktiveteter slutar det alltid på samma vis.

Han vägrar gå och jag måste tvinga med mig honom för jag kan ju inte lämna honom kvar på förskolan.

 

Jag förklarar att man får vara arg och ledsen och försöker trösta och bekräfta.

Istället blir han vrålförbannad och slåss, bits, rivs och skriker. Vega blir rädd ovh börjat gråta. Och jag måste brotta på honom kläderna, tvinga på honom på ståbrädan samtidigt som alla på gården ska stirra. Jag måste utåt sett, gå hem som historiens till synes värsta mamma som är både elak och oförmögen att hantera mitt barn. ..

 

Imorgon börjar Vegas inskolning. Jag är nervös. Dela föe att det blir första gången hon är ifrån mig (och inte är med Kim) och dels för att hon med ska bli en demon vid hämtningarna.