Det har varit lite snålt med uppdateringar på bloggen de senaste dagarna och det har ju sin naturliga förklaring =)

 

Vi kom hem från BB redan i tisdags och efter att ha sovit första natten hemma vaknade jag igår morse och kände mig lite konstig och gråtmild. Mycket tankar och känslor som väller över en. Man ser på sina barn och vill gråta för att man inser hur mycket man älskar dem, trots att man bara haft den ena i två dagar, och man tänker på hur det skulle vara om man, gud förbjude, skulle förlora någon utav dem.
Kände mig ledsen över att bebistiden går så fort och att jag inte är redo att Vega blir stor så snart, för man vet av erfarenhet att tiden bara flyger förbi!

Kände mig också orolig.
Ganska omgående efter att Vega föddes noterade jag att hon skakade lite avvikande i händerna, men lade inte så mycket vikt i det. Läkaren, som jag kände igen från min praktik på barn och har förtroende för, noterade skakningarna vid den obligatoriska läkar"bedömningen" som görs precis innan hemgång. Enligt honom var det vanligt att se dessa darrningar/skakningar hos nyfödda vars mödrar käkat SSRI under graviditeten och att det växer bort allteftersom.

 

Igår när jag vaknade och kände mig sådär känslig upptäckte jag att Vegas ögon också skakar/darrar. Hon liksom spärrar upp dem stort medan iris åker "neråt" samtidigt som de vibrerar.

Vi ringde till BB och trots att de inte verkade jätteoroliga och bad oss avvakta kände jag mig fortfarande ledsen, nedstämd och orolig resten av dagen. Amningen hade inte heller kommit igång och det hade nästan inte kommit någon mjölk under hela natten vilket även det blev ett orosmoment, då jag verkligen vill lyckas med amningen denna gången.

 

Trots alla mina hjärnspöken och små gråtattacker försökte göra det bästa av dagen.

Kim, Castor och moster Sarah hjälptes åt att laga lite god middag medan jag satt brevid och försökte få igång amningen med den lille som mest sov. 

Mjölken rann i alla fall till senare under natten.

 Idag var vi till BB på återbesök och fick träffa en urgullig barnmorska. Jag nämnde det där med ögonskakningarma, men de dök naturligtvis inte upp när barnmorskan tittade. Hon sa iaf att av vad hon kunde se så var det inget fel på Vega och hon tyckte inte vi skulle oroa oss. 

På återbesöket togs PKU prov, barnmorskan undersökte färgen på Vegas hy och gjorde lite mätningar relaterat till gulsot. Allt såg bra ut (PKU provet vet vi dock inget om än då det ska skickas iväg till lab först. En vikt togs också för att se så ungen gått upp som hon ska.

 

Innan hemfärden i tisdags hade Vega gått från 3225g till 3050g. Jag var jätterädd för att hon skulle gått ner för mkt eftersom amningen inte kommit igång ordentligt. Men idag vägde hon 3025 och barnmorskan sa att det var helt normalt med tanke på att mjölken inte runnit till förens i natt. Hon bad mig amma på och att vi skulle komma tillbaka på söndag igen för att ta en ny vikt.

Det kändes lättare med allt när vi åkte därifrån :)