Innan Vega kom var jag lite nervös för hur Castor skulle reagera. Även om han aldrig direkt visat någon direkt svartsjuka mot andra barn så måste det ändå bli en omställning att få syskon efter två år som ensambarn. Plötsligt måste man dela föräldrarnas uppmärksamhet med någon annan.

 

Jag vet inte om vi bara haft tur eller om Castor faktiskt inte bryr sig, men han har (än så länge) inte visat något misstycke. Istället har han varit en jätte duktig storebror.

 

Så länge Vega är lugn lägger han inte märke till henne så mycket, men så fort hon börjar gråta är han snabbt framme och ska hyscha och vagga!

"Såja gubben!" Säger han och lägger händerna på magen och gungar henne försiktigt. Haha han har inte förstått att det är en gumma och ingen gubbe det där <3 sötnos!