Gott nytt!
Som ni kanske märkt har jag inte skrivit så mycket den senaste tiden. Det beror på att det varit full rulle hemma hos oss över julen. Min familj har varit och hälsat på och nu har jag även kusinen här. Jag ska ta mig tid för bloggen så fort allting lagt sig igen och så ska jag berätta om hur Kim och jag spenderade vår årsdag på akuten med Castor. Jag ska även gå igenom och lägga upp alla bilder från julafton!
Så länge, ha ett gott nytt år så ses vi 2014 igen! Kramar!!
Stor kille!
Nu börjar min pojke verkligen bli stor på riktigt. I söndags stod han för första gången utan stöd! Förvisso endast några sekunder, men det är en början.
I förrgår lyckades han dricka ur flaskan själv. Han har ju kunnat hålla den innan, men han har inte förens nu listat ut att han måste luta den för att få ut något vatten.
I förrgår lyckades han dricka ur flaskan själv. Han har ju kunnat hålla den innan, men han har inte förens nu listat ut att han måste luta den för att få ut något vatten.
Och vinkandet har verkligen blivit populärt! Igår fick han syn på sin spegelbild. Då skrek han högt och glatt "HEEEJ!" och vinkade ivrigt.
Det är också vad han gör när han får syn på katterna, eller när mamma eller pappa kommer in i rummet. Haha!
Det är också vad han gör när han får syn på katterna, eller när mamma eller pappa kommer in i rummet. Haha!
Jag lämnade Castor ensam i hallen i några sekunder och när jag kom tillbaka så såg det ut såhär. Han hade rivit ner alla skor från skostället :P
Tjockisen uppskattar de små sakerna i livet.
Lucia
Hoppas ni haft en trevlig lucia ^^
Vinka
Lite tidigare idag satt jag och Kim i soffan medan Castor kröp runt på vardagsrumsgolvet. Castor satte sig en bit bort och plockade upp en napp som han hade hittat. Han såg på mig och Kim och jag log och vinkade mot honom. Till vår förvåning så viftade Castor glatt med napphanden tillbaka. Det var så tydligt att han förstod vad han gjorde och det inte gick att missuppfatta som något annat än att han vinkat!
Sedan dess har Castor fortsatt att vinka när vi vinkat mot honom. Det är så sjukt hur fort de lär sig saker. Från ena dagen till den andra lyckas de komma på något nytt.
Han har även börjat gå väldigt bra! Med lite stöd såklart. Han går egentligen själv, men håller i mammas eller pappas fingrar, utan att lägga vikten på dem, för att fånga upp honom när han tappar balans. Snart bär det av på riktigt tror jag :P
Och ja, just det. FYI. En ny tand har ploppat upp. Den motsvarar nr.32 på tandkartan.
Vinter
Idag hade jag min sista praktikdag :D! Yes, vilken prestige, jag klarade det ! Jag slutade redan vid 11, så när jag kom hem tog familjen en vända ner på stan. Vi hämtade ut Castors lära gå vagn och så köpte vi faktiskt en pulka till honom nu när det äntligen kommit lite snö och allt.
Kim läste någonstans att det är bra att ge de små lite ärtor eller majs vid matbordet som de själva kan få plocka med. Så vid middagsdags kokade jag upp lite ärtor till Castor. Fler ärtor hamnade dock på golvet än i hans mun.
Tjockisen ramlade igenom en halvtom låda som hon försökte ligga på och fastnade.
Igår träffade jag även Irene, hon som samarbetar med soc och hjälper mammor som har diverse problematik att stärka dem i rollen som föräldrar. Jag har verkligen tur som har henne. Jag tog upp det här med att jag blir lite ledsen av att Castor vågar smita iväg så mycket utan mig och Kim och hon förklarade att det var för att han kände sig trygg med oss som föräldrar. Han vågar krypa iväg för att han litar på att vi kommer finnas där om han behöver det. Och att jag inte skulle vara ledsen, för han söker bekräftelse mer än vad jag tror. Det kändes skönt att höra. Och när jag var tvungen att gå på toaletten passade vi på och genomföra ett litet experiment.
Castor stannade kvar hos Irene medan jag smet iväg. När jag kom ut från toaletten så stod hon där med Castor i famnen. Han hade blivit ledsen när han inte kunde hitta mamma längre. Och på ett sånt där ondskefullt och egoistiskt sett så kändes det faktiskt bra. Jag vill att mitt barn ska vilja ha mig och inte bara någon främling. Även om Irene inte är någon främling längre. =)
Nu när Kim är pappaledig så läser han mycket om barns utveckling. Han läste bl.a. att det kan räcka med vardagliga och enkla redskap för att underhålla småbarn. Typ slevar och kastruller. Så vi gav Castor lite sådant och så fyllde vi en bunke med ris. Det var roligt!
Första snön!
Snö?
Igår anlände den efterlängtade sängbotten, men eftersom jag och Kim tyckte det var så mysigt att sova i vardagsrummet bestämde vi oss för att spendera ytterliggare en natt där och hämtade därför inte ut bottnen förens idag.
Sängen blev dock jätte bra tycker jag och vi är nu ett steg närmare ett nytt och fräscht sovrum ^^
Sängen blev dock jätte bra tycker jag och vi är nu ett steg närmare ett nytt och fräscht sovrum ^^
Castor spanar in byggare Bob medan mamma och pappa städar.
Semper har för övrigt börjat med en ny barnmat som inspirerats av mat från andra länder. Jag tyckte det lät lite kul så igår köpte vi två burkar. En indisk chicken masala och en amerikansk bbq. Vi har bara hunnit testa BBQ burken, men jag smakde själv och tyckte den smakade som all annan barnmat. Castor verkade hålla med, det blev ingen större reaktion från hans sida.
En lite dyrare mat med flashigare ettikett helt enkelt.
I förrgår upptäckte vi även att en ny tand ploppat upp. På tandkartan motsvarar det nr. 14. Jag hoppas det är därför ungen varit så gnällig.
Igår fick jag sluta lite tidigare och eftersom Castor inte kommer ut så mycket när han är ensam med Kim om dagarna så bestämde jag att vi skulle gå förbi öppna förskolan då de hade sångstund.
Castor tyckte som vanligt att det var jätte roligt och i motsats till sin mammas önskningar om ett lite skyggare barn som tyr sig till sina föräldrar så vandrade han orädd iväg på egen hand medan de andra barnen sökte sina föräldrars stöd :P
Castor var inne i en fas när han var drygt fem månader då han var rädd för främlingar och ville ha mamma och pappa nära, vilket jag uppskattade eftersom jag vill att vi ska vara hans trygghet och att han inte ska ty sig till massa främlingar. Fruktansvärt egoistiskt, jag vet, men det värmer verkligen i mamma hjärtat när det bara är en själv som duger åt ens barn. Inte vem som helst.
Igår var han inte speciellt blyg för de andra barnen heller. Så fort de hittade någon leksak att leka med var han snabbt där för att sno.
Känner på mig att han kommer bli förskolans douchebag. Tjuva från de andra barnen och domdera på lekplatsen :P
Anyway, jag har funderat en tid på att köpa en lära-gå vagn åt Castor, men avstått eftersom jag helt enkelt tänkt att den inte kommer göra någon nytta i alla fall. Vi har köpt så mycket saker till honom som ska "främja utvecklingen" och som barnen alltid sägs älska. Jag tycker inte vi fått användning av någonting nästan och det känns som mycket bara är försäljningsknep från företagens sida.
Men på öppna förskolan hade de i alla fall en sådan vagn. Och den var jätte populär bland de små, samt att några mammor och en kvinna i personalen intygade att det var favoritleksaken hemma.
Så idag utnyttjade jag en rabattkod jag hade på jollyroom, och beställde faktiskt en till Castor i julklapp.
På öppna förslolan hade de även en halvstor knottrig och mjuk gummiboll som Castor direkt fattade tycke för. Den var enkel att studsa och han tyckte det var roligt när man rullade den till honom och han i sin tur kunde rulla den tlllbaka till oss. Idag när vi skulle hämta ut sängbotten så tog vi en vända på stan och försökte hitta en liknande boll men det verkade inte finnas någonstans.
Känner på mig att han kommer bli förskolans douchebag. Tjuva från de andra barnen och domdera på lekplatsen :P
Anyway, jag har funderat en tid på att köpa en lära-gå vagn åt Castor, men avstått eftersom jag helt enkelt tänkt att den inte kommer göra någon nytta i alla fall. Vi har köpt så mycket saker till honom som ska "främja utvecklingen" och som barnen alltid sägs älska. Jag tycker inte vi fått användning av någonting nästan och det känns som mycket bara är försäljningsknep från företagens sida.
Men på öppna förskolan hade de i alla fall en sådan vagn. Och den var jätte populär bland de små, samt att några mammor och en kvinna i personalen intygade att det var favoritleksaken hemma.
Så idag utnyttjade jag en rabattkod jag hade på jollyroom, och beställde faktiskt en till Castor i julklapp.
På öppna förslolan hade de även en halvstor knottrig och mjuk gummiboll som Castor direkt fattade tycke för. Den var enkel att studsa och han tyckte det var roligt när man rullade den till honom och han i sin tur kunde rulla den tlllbaka till oss. Idag när vi skulle hämta ut sängbotten så tog vi en vända på stan och försökte hitta en liknande boll men det verkade inte finnas någonstans.
Så nu till den stora frågan.. Kommer det någon snö? Känns som jag väntar förgäves :( Jag har inte fått någon julkänsla trots allt pynt. Det fattas något... Det fattas snö! Jag vill ha snö! Gärna nu på en gång.
Första advent
Trevlig första advent där ute.
Castor tittar på julkalendern.
