Lite tidigare idag satt jag och Kim i soffan medan Castor kröp runt på vardagsrumsgolvet. Castor satte sig en bit bort och plockade upp en napp som han hade hittat. Han såg på mig och Kim och jag log och vinkade mot honom. Till vår förvåning så viftade Castor glatt med napphanden tillbaka. Det var så tydligt att han förstod vad han gjorde och det inte gick att missuppfatta som något annat än att han vinkat!

Sedan dess har Castor fortsatt att vinka när vi vinkat mot honom. Det är så sjukt hur fort de lär sig saker. Från ena dagen till den andra lyckas de komma på något nytt.

Han har även börjat gå väldigt bra! Med lite stöd såklart. Han går egentligen själv, men håller i mammas eller pappas fingrar, utan att lägga vikten på dem, för att fånga upp honom när han tappar balans. Snart bär det av på riktigt tror jag :P

 

Och ja, just det. FYI. En ny tand har ploppat upp. Den motsvarar nr.32 på tandkartan.