Sänghimmel
Vega har ju passerat ett år nu och vi har dragit ner rejält på amningen. Jag känner att det börjar bli dags att vänja henne (och Castor) vid att sova tillsammans i barnrummet så vi kan få tillbaka vårt sovrum.
Barnrummet har tre stora fönster, två stora dubbeldörrar och en kakelugn vilket innebär lite väggyta och begränsade möbleringsmöjligheter.
Ingen vägg som är minst 2 meter "fri" så att ta in en våningssäng går inte då de flesta mäter längre än just 2 meter. Så vida vi inte vill täcka över fönster eller en dörr. Och det vill vi inte.
Dessutom gillar jag inte våningssängar så jag tänker inte ens lägga energi på att leta efter en som passar.
För att få två växasängar att gå in behövde jag därför flytta om lite. Så nu har vi flyttat in resesängen och gott Vega ett eget hörn i rummet.
Vi tänkte avvakta med att flytta in hennes vanliga säng tills vi märker att allt börjar fungera. Mest för att underlätta för mig och Kim på natten om vi behöver ha henne inne hos oss.
Men jag tänkte ändå fixa fint vid deras sängar.
Jag har länge velat ha no74 sänghimlar till barnen men velat vänta tills vi bodde större. Nu gör vi det så jag har spanat lite.
Jag har kärat ner mig i "ljus puder" och "ljusgrå" men känner mig kluven.
Färgtemat jag hållt mig till i rummet har varit vit, rosa och guld så jag undrar om det inte skulle bli konstigt att ha en grå sänghimmel? Å andra sidan finns det grått i gardinerna.
Men jag tycker även jättemycket om ljus puder men funderar på om det inte blir fult med två olika färger även om barnens sängar står på motsatta sidor av rummet? Eller för mycket med två sänghimlar över huvudtaget?
Känner att jag måste fundera lite mer på saken.
Tillbaka
Det har varit tyst på bloggen ett tag nu, vilket beror på att jag och barnen varit i Gävle och hälsat på familj.
Vi blev hemskjutsade igår utav min mamma.
En intressant 4 timmar resa blev det.
Vega skrek typ hela vägen bortsett från när vi fastnade i bilkö i en timme mellan Stockholm och Södertälje. Då tog hon en bajspaus.
Då vi ändå stod still knäppte jag loss henne för att byta. Något som låter betydligt lättare än det var.
Bilen var fullpackad och jag satt nerpressad mellan två bilbarnstolar i bak.
Så hon klättrade runt med rumpan bar och jag satt med våtservetterna i högsta hugg och försökte torka henne i farten.
Så kunde man ju hoppas att det var över sedan men när vi kommit ur bilkön så var det nästas tur.
Castor, åksjukeband till trots, spydde ner sig själv, sin stol och mig!
Fram våtservetterna igen och torka.
Där satt vi. Nedkräkta, blöta, i en stinkande bil med två gråtande barn, från Södertälje ända fram till Norrköping, dvs ca. 1,5 timme.
Nu är vi i alla fall hemma och det känns skönt. Jag har städat och plockat och möblerat om.
Det är konstigt ändå att vi bott här i 2 månader och fortfarande inte fått ordning.
Men det börjar ta sig och jag har så mycket idéer om vad jag vill göra med lägenheten. Men det får bli ett annat inlägg för nu måste jag göra lunch åt barnen. :)
1 år!
Tänk att det var ett år sedan som du kom till oss! Ett helt år!
Tiden går så otroligt fort.
Tiden går så otroligt fort.
Det finns inte ord för hur mycket jag älskar dig och din bror. Ni är mina allt!
Grattis på den 1-årsdag lilla Poopen.
Blommor & egentiden som inte finns
Jag älskar blommor.
Det ser så mysigt ut när folk odlar sina egna grönsaker, örter, frukter och bär, men är det något jag är riktigt urusel på så är det att ta hand om och odla växter -,-
Nästintill alla blommor jag haft i min ägo hat dött trots att jag gjort mitt yttersta för att ta hand om dem. Förutom orkidéer. De älskar mig.
Idag har jag planterat om och trimmat mina tre orkidéer.
Har även planterat pelargoner, habanero och cayenne. Så nu är det bara att vänta och se vad som dyker upp :)
Försökte sy lite beställningar ikväll men det är verkligen helt omöjligt att få tiden att räcka till som det ser ut just nu. Barnen sover något så fruktansvärt jävla uselt om nätterna. De börjar sina uppvaknanden redan under kvällarna som är den enda tiden jag har till att sy. Eller göra något över huvud taget.
Jag blir galen. Känns som man inte har något eget liv längre. Det är så viktigt att få egentid och ordentlig sömn för att orka vara en bra mamma.
Jag känner mig bara trött och irriterad och som världens sämsta mamma just nu.
Arbetsplatsen
Om mindre än en vecka blir lilla Dritten 1 år!!
Har det resan gått ett år? Shit vad fort det går.
Är jag verkligen mamma till två barn? Ibland slår det mig och det är så stort att det liksom inte går att ta in. Vart var barnen när jag växte upp?
Vega har börjat stå lite själv och mot möbler om man hjälper henne upp. Hon pekar och säger ÄDÄH! Och härmar gärna ord. Det kommer nytt heela tiden.
Det ska bli kul att se vad hon utvecklad till för liten individ.
Några hyllor har åkt upp i arbetsrummet.
Borra
Just nu har jag en borrhammare i besittning, som till skillnad från vår slagborr tar sig igenom väggar som om de vore smör.
Därför har jag gått loss på väggarna här hemma och hängt upp hyllor, tv och krokar.
