10 dagar to go, sedan är du här <3 Nu börjar vi räkna ner på riktigt =)

Vi försöker sysselsätta oss och samtidigt få så mycket som möjligt gjort nu innan den lille dyker upp. Igår planterade jag om alla blommor här hemma och Sarah och jag hjälptes åt och städa ugnen, spisen och spisfläkten. Något som aldrig hänt under de 2 år vi bott här.

Jag passade även på att tvätta fönstrena, så nu ser vi ut igen =)

 

 Igår var Castor sjuk med hög feber och fick stanna hemma från förskolan och idag var han ledig.

Tidigare idag ringde Kim från USA via skype och Castor ville prata med pappa.
När Castor fick höra Kims röst så fick han ett så sorgset ansiktsuttryck. Jag har aldrig sett honom sådan förut.
Underläppen började darra och ögonen fylldes med tårar. När Kim ställde frågor i andra änden så nickade han med korta "mm'anden" till svar. Jätte ynklig! Det var liksom inte den där vanliga gråten som kan komma ibland utan han såg genuint sorgsen och berörd ut! Det var som om han kände igen Kims röst och kom på att han saknade pappa.
Det gjorde ont i mamma hjärtat! Jag förklarade att pappa snart är hemma igen <3